Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Wigforss, Ernst: Liberalism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM OCH SOCIALISM
403
kanske inte falla precis innanför gränserna av arbetarepartiets motion, men
ändå rimligtvis böra kallas "socialistiska". Låt oss försöka ange några av
de linjer, utefter vilka arbetarepartiet enligt vår uppfattning, om det skickligt
spelat ut sin arbetslöshetstrumf, kunde ha utvecklat en nedgörande och fruktbar
kritik av våra samhällsinrättningar.
För det första är det egendomligt, att i motionen ? ’bytesmedlen’’ skulle ha
förlorat sin plats i den ärevördiga treenighet, på vilken man vill pröva
samhällets äganderätt som medicin, och detta just vid en tidpunkt då den tänkande
opinionen utanför arbetarekretsar överallt i stigande grad blir böjd för en
utsträckning i det allmännas intresse av samhällets kontroll över bankväsende och
kreditoperationer. Hur mycket mynt skulle inte arbetareledarna, om de varit
bättre rustade, ha kunnat slå av de meningslösa växlingarna hos vår så kallade
värdemätare — av de besvärligheter och disharmonier som affärsmännens
dumdristighet och bankmännens konservatism i förening bereda vår
samhällsordning förmedelst vårt penningväsen. Här finns ett område, där en smula
konstruktiv kritik skulle lia hälsats hjärtligt välkommen av dem, som lämnas
oberörda av allmänna anklagelser mot ?,det kapitalistiska systemet som ett helt".
Men arbetarepartiet kunde mycket väl ha gått längre och hävdat, att
bortsett från frågan om den allmänna prisnivån även produktionen och priserna på
enskilda varor tillåtes fluktuera långt över vad som är rimligt och nödvändigt.
När all hänsyn tagits till växlingar i moder och teknik, när allt blivit sagt
som bör sägas om konsumentens rätt att bestämma produktionens riktning,
kvarstår det faktum, att världen behöver ungefär så mycket koppar och olja,
ungefär så mycket ull och gummi det ena året som det andra, och att de
häftiga svängningarna inom produktionen äro skadliga och slösaktiga. Återigen
tro vi inte, att botemedlet är enkelt, eller att dess namn är samhällets
äganderätt, men om arbetarepartiets män gjorde ett konsekvent försök att utveckla
sin uppfattning om socialismen i ljuset av t. ex. B. A. W. R. A. (the British—
Australian Wool-Realization Association) och the Stevenson Rubber Committee,
kanske de inte bara skulle finna, att skillnaden i uppfattning mellan dem och
deras kritiker inom affärsvärlden är mindre än man ofta tror, utan de kunde
till sist utföra ett stort och nyttigt arbete i konstruktiv riktning. Ty kanske
skulle de lyckas peka ut en väg, varigenom statens överlägsna finansiella styrka
och förmåga att ? Vänta’’ kunde på ett legitimt sätt utnyttjas för att hålla
lager av varor och utföra affärstransaktioner, som inte i längden innebära
någon verklig risk, men som med skäl avskräcka även den rikaste och
djärvaste enskilde företagare. I stället för det som Sir John Simon kallade
natio-naliseringens tvångströja kunde de lyckas att av samma filosofiska material
konstruera något som affärsvärlden skulle godtaga som en gagnelig korsett."
Citatet talar för sig själv. Det behöver väl inte tilläggas, att förf.
av artikeln i Nation naturligtvis mycket väl känner till, att man
inom den engelska socialistiska världen inte står främmande för de
antydda uppslagen. Samma tankegång hade kort förut med
klarhet och styrka utvecklats av E. M. H. Lloyd i hans Stabilisation
(1923), "ett ekonomiskt program för producenter och konsumen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
