Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Unden, Östen: Garantiproblemet inom Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412 ÖSTEN UNDEN
till revision av gällande traktater (art. 19), liksom rådet kan vid försök att
förlika tvistande parter föreslå en lösning, som innebär ändring i bestående
rättsliga förhållanden. Men ehuru det är anledning att hoppas, att rådet skall
i denna sin verksamhet låta sig leda av den bästa vilja att gagna fredens sak,
kan å andra sidan icke förbises, dels att rådets möjligheter i detta avseende
äro starkt kringskurna genom stadgandet, att en stat kan undandraga sig
förlikningsförfarandet, om tvisten rör en fråga, "som det enligt internationell
rätt tillkommer denna part att ensam avgöra" (art. 15), dels att i samma mån
intressemotsättningarna äro starka, förbundsrådets förmåga att finna den
rättvisaste och mest fredsbefrämjande lösningen ställes på hårt prov. För en
stat i Sveriges ställning måste det därför redan ur här ifrågavarande synpunkt
te sig synnerligen vanskligt att ikläda sig en obetingad förpliktelse till
militärt ingripande i de många fall, då för närvarande skyldighet föreligger att
medverka i ekonomiska påtryckningsåtgärder.
Men härtill kommer ännu en annan synpunkt. Lika naturligt som det är,
att stater med utsatt försvarspolitiskt läge betrakta en garantiplan såsom en
fördel, enär den skulle minska deras risk i händelse av krig, lika naturligt är,
att stater med gynnsammare läge skola hysa betänkligheter mot de förpliktelser
att deltaga i krig, som garantiplanen skulle medföra och som för dem icke
uppvägas av lika betydande försvarspolitiska fördelar. En solidarisk
garantiförpliktelse skulle för Sverige med dess jämförelsevis skyddade geografiska
läge och stabiliserade förhållanden till främmande stater betyda en ökning av
dess risk att indragas i krig, som icke står i förhållande till den ökning i
risk, som skulle tillkomma för åtskilliga andra stater. Man må visserligen
hoppas, att i framtiden förhållandena kunna utveckla sig därhän, att
samtliga stater åtaga sig att betrakta varje fredsstörare såsom allas fiende, vilken
alla äro beredda att omedelbart angripa. Men detta stadium har, såsom nyss
framhållits, ännu icke kommit och kan icke i någon nära framtid väntas
inträda. Under nu rådande orostillstånd i världen skulle det vara omöjligt för en
svensk regering att föreslå folkrepresentationen antagandet av internationella
förpliktelser, som kunde inblanda oss i krigsföretag, vilka kanske för det
svenska folket skulle te sig såsom icke direkt berörande landets vitala intressen och
nationella oberoende.
III. Skulle åter den nya garantitraktaten, på sätt ovan under I. angivits
såsom möjligt, gå längre än den nuvarande akten för Nationernas förbund och
förklara alla krig utan undantag otillåtna, innebure detta i själva verket en
väsentlig omgestaltning av de principer, på vilka förbundet är byggt. Ett
garantiåtagande gentemot alla slags krig måste såsom komplement förutsätta
nya bestämmelser angående definitiv lösning på fredlig väg av alla slags
internationella tvister. Eegeln i art. 15 att förbundets medlemmar i vissa fall, då
ett förlikningsförsök strandat, erhålla fria händer att handla så som de för
rättvisans hävdande anse nödvändigt, kunde alltså icke bibehållas.
Förbundsakten måste i stället anvisa en procedur, som alltid ledde till ett bindande
beslut angående tvisters lösning och sålunda vore liktydig med obligatoriskt
skiljedomsförfarande i alla slags tvister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
