Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Marcus, Carl David: Strindbergs naturalistiska skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS NATURALISTISKA SKADESPEL
453
maka i en tete à tete med sin älskare. I ett anfall av ursinne kör
han paret på porten, då hans maka för att i sista ögonblicket
hämnas plötsligt ropar åt honom, att hans älskade gosse icke är hans
utan älskarens. Utom sig lämnar han ut även barnet. Men plågas
hela sitt liv av frågan, om hon icke ljugit och överraskar en gång
sin forna maka, som gift sig med älskaren, på en utflykt, försöker
frampressa sanningen, men mumlar i sin förtvivlan ord som dessa:
’ ’Elle couchait avec tous les deux!–––––-Ah! ah! ah!–––––-
Personne ne sait––––––Personne––––––Est-ce qu?on sait ces
choses-là ?–––––-Tu ne le sauras pas non plus, mon gar¾on, tu ne
le sauras pas, pas plus que moi–––––-jamais–––––-Tiens–––-
demande-lui — — demande-lui — — — tu verras qu’elle ne
sait pas––––––Moi non plus––––––lui non plus––––––toi
non plus —•–––-personne ne sait.––––––"
I dessa sista ord — ingen kan veta det — ligger samma förtvivlan
som hos Strindbergs Fader, och över huvud är själva problemet
likartat, makan, mannen, barnjungfrun, barnet och — älskaren, som
är nödvändig i en fransk novell!
Motivet måtte ha legat i luften, men — hur har det inte
behandlats av den mest svartsjuke och misstänksamme av alla diktare! I
kompositionen märker man Strindbergs hela musikaliska begåvning!
Motivet dyker upp i första akten som i ett musikdrama, kastas av
ryttmästaren över till Laura, som tar upp det, varierar det, vänder
det som vapen mot sin make, som slutligen överväldigad av hela dess
räckvidd går under på kuppen. Det är utan tvivel franska dramats
teknik, studerad av Ibsen, som i denna renodlade form återvänder
hos den svenske naturalisten. Över huvud har Strindbergs form i
denna skildring blivit mönstergill, då man icke kan handha
handlingens, tidens och rummets arbeten på ett mera ideellt vis utan att
göra intrång på själva illusionen. Det är ett katastrof drama, men
utan att använda hela den upprullningsteknik av det förgångna, som
hos Ibsen ofta nog — Rosmersholm — blir besvärlig nog. Det
retrospektiva ljuset faller egentligen, över dramats största seen?
uppgörelsen mellan ryttmästaren och Laura, då tempot några minuter
blir ett ritardando för att mynna ut i den avgörande explosionen.
Men i övrigt drives dramat framåt av nya händelser och situationer.
Under ryttmästarens ljusa ögonblick före sammanbrottet säger han
några märkliga ord om den första kvinna han älskat, vilken skänkt
honom "en tioårig sjukdom". Om man samtidigt erinrar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
