Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Marcus, Carl David: Strindbergs naturalistiska skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
CAEL DAVID MARCUS
doktorns ord om den döde Alvin ur "Gengångare" förstår man hur
Darwin, Zola och återigen Ibsen icke varit utan inflytande vid
utarbetandet av dramats psykologi. ’ ’Kamrater’’ skildrade i två olika
hjältetyper en tudelning av diktarens personlighet, den idealistiske
Axel och den brutale löjtnanten med doktor Östermarek vid sin sida.
Ryttmästaren återigen är för första gången efter Mäster Olof åter
en dramatiserad karakteristik av Strindberg själv och överträffar
i subjektiv hänsynslöshet alla hans andra naturalistiska skildringar
med undantag för hjälten i En dåres försvarstal! Han väljer
militärens förklädnad därför att han har behov att även utåt markera
den manliga pondus och styrka, som ligger i oavlåtlig strid med en
vetenskapsmans, en konstnärs överkänsliga nervsystem och med en
lyrisk vekhet gentemot kvinnan, som blir hans fördärv. Han
bekänner sig i det avgörande ögonblicket vara svagare än sin hustru,
vara sin älskades barn. Lauras hela framgång återigen beror på
hennes i grund och botten enkla, instinktartade natur som spinner
intriger lika självklart som spindeln sina nät, efter en outgrundlig
i väsendet inneboende lag. Det är därför hon förklarar, att hon icke
känner sig skyldig till ryttmästarens tragiska sammanbrott, hon
handlar som i trance och blir trots sin borgerlighet demonisk i
egenskap av ett lidelsefullt naturväsen. Laura har redan den sällsamma
uppfattning av kärlek och erotik, som gång på gång återfinnes hos
Strindbergs kvinnogestalter: hon älskar ryttmästaren, när han är
svag, är ’ ’hennes barn’’, men hatar honom ’ ’som man’’. Det är väl
nästan självklart, att ingen verklig man kan bli lycklig i ett
äktenskap med en sådan kvinna, och det förefaller, som om även den
Strindbergska kvinnans kärleksinstinkt vore grumlad från födseln.
Denna könskamp vore tragisk om den blott gällde man och hustru,
men den blir av djupare sonor och etisk innebörd, då den i främsta
rummet gäller makten över barnet. Stridsäpplet i varje olyckligt
äktenskap, Lauras drastiska art i denna kamp blir mänsklig "blott om
man tar i betraktande att en moder kämpar för sitt barn, även om
hon mera objektivt sett har orätt.
Liksom varje stor diktning drivs det naturalistiska sorgespelet,
byggt på en social grundval av det 19 seklets struktur, ut mot det
symboliska. Tvångströjan är givetvis även av figurlig art. Och när
fadern i andra akten medvetet citerar Shylochs berömda monolog
till judarnas försvar, när Laura ett ögonblick veknar och säger
"gråt du mitt barn, så har du din mor igen hos dig", så känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
