Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Wigforss, Eva: Kvinnolöner i statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOLÖNEK I STATSTJÄNST 29
detta stora skolförsök med bortåt en million kvinnor, som få
oförberedda rycka in och fylla männens tomma platser och som, trots
ovana, kristid och en abnorm hets över arbetet, fyllde dem så väl, att
de manliga fackföreningarna efter kriget mången gång hade svårt
att åt sina medlemmar återerövra de platser, man tillförsäkrat dem
som deras rätt, har man svårt att godtaga lönerna på fria marknaden
som en tillförlitlig mätare av arbetsprestationen.
Ensamt det förhållandet, att det i hemmen finns en kvinnlig
reservarmé, färdig att vid varje ökning i efterfrågan på kvinnlig
arbetskraft utom hemmen svälla ut och fylla tomrummet över brädden,
är ju nog att pressa ner den kvinnliga lönestandarden till lägsta
möjliga nivå. Härtill invänder den, som tror på frikonkurrensens
o^n-liga hand, som ställer allt till rätta, att i så fall kvinnorna komme
att med sin lägre lön driva ut männen ur arbetet, tills en jämvikt i
löner i förhållande till prestationer inträtt. Ja, om kvinnorna genom
starka organisationer äro i stånd att övervinna det motstånd
männens fackföreningar bjuda mot en sådan press, och om arbetskraftens
rörlighet för dem är något mer än en teori. För det stora flertalet
på familjens manliga medlemmar parasiterande kvinnor är den
det inte.
Löneregleringskommittén anser sig emellertid "givetvis icke i
tillfälle att bedöma föreliggande fråga annat än ur rent praktisk
synpunkt’’. Den citerar emellertid prof. Heckschers varning för, att
staten i sin lönepolitik skiljer sig allt för mycket från den i fria
marknaden gängse skillnaden i löner mellan män och kvinnor, och
prof. Brismans förordande av, att staten driver en förnuftig
lönepolitik utan att låta binda sig av frikonkurrenslönerna. Med stor
fördomsfrihet använder man sen omväxlande i mån av behov des?»
synpunkter. Kommitténs uttalande att den likväl endast ser frågan
ur rent praktisk synpunkt, får man alltså fatta så, att när den
ständigt hänvisar till kvinnolönerna på öppna marknaden, är detta inte
menat såsom ett framhållande av dessa som ekonomiskt riktiga utan
såsom en rent praktisk affärsfråga: ’’Har staten råd att betala bättre
än andra arbetsgivare?" Inför sådana uttalanden är man frestad
att påpeka, vart ett sådant avvisande av allt teoretiserande kan leda.
Staten har genom sin utestängningspolitik mot kvinnorna i hög grad
begränsat deras arbetsområde och därmed pressat ner lönerna
genom. att öka trängseln på det för kvinnorna öppna området.
Vidare har själva tillvaron av särskilda i lag utstakade gränser för
kvinnornas deltagande i det offentliga livet och för deras arbete i
samhället bidragit till uppfattningen av kvinnan såsom olämplig
för visst arbete, för vilket hon sedan visa/t sig synnerligen lämplig,
och skapat en sed som hon först efter stora mödor lyckats övervinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
