Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Wigforss, Eva: Kvinnolöner i statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 KVA WIGFOEÖS
Att staten sedan känner sig bunden av de låga löner, den själv hjälpt
till att framskapa, är ju att vara konsekvent.
Emellertid är det bara på denna ena punkt, man så starkt känt
behovet att taga hänsyn till de privata företagens löner. Såväl
pensioner som ålderstillägg och sjukunderstöd och ännu mer den nyhet
kommittén genom familjebidragen infört, strida mot en sådan
uppfattning. Här följer man den motsatta åsikten, att staten bör vara
en mönsterarbetsgivare. Inte heller har kommittén beaktat
möjligheten av, att staten kan ha undervärderat den kvinnliga
arbetskraften, och att med de föreslagna avdragen denna möjlighet till
övervärdering av männens arbete fortfarande föreligger. Likväl
förefaller det, som om just införandet av familjeförsörjning vore ägnat
att öka denna möjlighet. Endast de gifta kvinnor med barn, vars
man inte är statstjänare, komma enligt förslaget i åtnjutande av
hela familjeförsörjningsbidraget. En reservant anser att det bör
utgå endast då mannen på grund av bristande arbetsförmåga är
väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens uppehälle. Följaktligen
får staten denna kostnad för flertalet män men endast för ett
min-dretal kvinnor. Detta familjetillägg, som åstadkommits genom
slopandet av det tredje ålderstillägget, innebär alltså ett försök till
anpassning efter behovet, eftersom det tar från de ogifta och ger åt
familjeförsörjaren. Något principiellt nytt kan man inte kalla det,
då idén redan i dyrtidstilläggen genomförts. Dessutom passar den
väl ihop med den gamla måttstock, efter vilken tjänstemannalönen
utmätes. Den skall ge "anständig bärgning’’. Det är först med
utvidgningen av statens affärsdrivande verksamhet, som behovet att
hålla lönerna inom samma gränser som de privata företagen gjort
sig gällande. Det är därför rätt förklarligt, att détta behov
tillgodosetts främst i dessa verk och när det gäller nya tjänster, alltså i stor
utsträokning på kvinnornas bekostnad. Man förstår kommitténs
rädsla för att reda ut detta virrvarr av principer. Men att den
alldeles tappar bort konkurrensprincipen i fråga om familjetilläggen
är likväl förvånande. Det är först när man kommer till de
familje-försörjande kvinnorna man påminner sig, att statsintressena behöva
garderas.
Det familjeunderstöd som föreslås är ett lönetillägg för ’’eget barn
av äktenskaplig börd" till och med det fjärde, och utgår med olika
stora, belopp för olika löneklasser. Att därtill låta detta bidrag för
barnens uppfostran utgå under så olika tid, som till fyllda 16 år i de
lägsta löneklasserna och upp till 20 år i de högsta, förefaller skäligen
omotiverat. Den gifta kvinnliga statstjänaren med barn får samma
tillägg som mannen, så vida hon inte är gift med en statstjänare.
Är detta fallet delas familjebidraget upp, så att föräldrarna erhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
