Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Lagerroth, Fredrik: Var konungens borggårdstal grundlagsstridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR KONUNGEKS BOROGÅBDSTAL GRUNDLAGSSTBIDIGT? 37
de förras understöd kunnat proklamera en definitiv övertygelse i en
viss politisk fråga, så blir ju sedan den offentliga rådplägningen ett
tomt spegelfäkteri. Kanske är dock detta icke betänkligare än att
konungen såsom nu ständigt sker, i den mån han verkligen har något
politiskt inflytande, träffar sitt reella avgörande vid enskild
föredragning och låter föredragningen i konseljen bli en formalitet. På
fallet i februari 1914 passar dock den gjorda konstruktionen icke in.
Den långvariga ministerkrisen visar, att konungen ej hade någon ny
ministerlista klar, när han bröt med ministären Staaff. De nya
rådgivarna ha ej enskilt styrkt honom till de steg, som ledde till dennas
avgång, de tillkallas ej för att råda honom till de beslut, de själva
efter egen omprövning finna riktigast, utan för att de skola finna
argument för en av konungen dem förutan intagen ståndpunkt. Det
blir ungefär samana förhållande, som när på det vetenskapliga
området teorien ej framgår som resultat av en allsidig induktion utan är
uttryck för en förutfattad mening, för vilken stöd sedan sökes i ett
med partiskhet företaget urval av fakta. På detta sätt blir
statsrådets roll lätt inskränkt till att efteråt ge formell bekräftelse åt vad
redan är reellt avgjort av monarken, ej såsom nu vanligen är fallet,
efter enskild föredragning av samma ministrar, som sedan uppträda
i rådkammaren, utan efter rådplägning med hemliga rådgivare.
Man återvänder på detta sätt till Gustaf III :s statsskick, för vilket
just var typiskt, att det officiella rådet blott var en dekoration,
under det att det verkliga beslutet fattades av kungen i en privat konselj:
Det har redan sagts, att de avsikter, 1809 års män faktiskt hade med
de grundlagsparagrafer, de skapade, ej äro av avgörande betydelse
för deras juridiska tolkning. R. F. § 84 säger, att grundlagarna skola
tolkas efter sin ordalydelse, vilken bestämmelse i sin ordning så
uttolkats, att det är grundlagsbestämmelsens logiska konsekvenser och
ej grundlagstiftarnas syften, som man vid tolkningen har att hålla
sig till. Men följa vi denna objektiva metod, den enda, som har
juridisk betydelse, så blir konungens handlingssätt den 6 februari oan.
gripligt. Mot vilka grundlagsparagrafer skulle han ha förbrutit sig?
Man kunde ju möjligen peka på R. F. § 7, som lyder: alla
regeringsärenden –– –-skola inför konungen i statsrådet föredragas och
där avgöras eller på R. F. § 8, som säger, att konungen ej må fatta
något beslut i mål, varöver statsrådet bör höras, utan att dessa äro
tillstädes, flera eller färre allt efter ärendets vikt. Konungen hade
emellertid avgjort ett ärende, varöver statsrådet otvivelaktigt bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
