Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Lagerroth, Fredrik: Var konungens borggårdstal grundlagsstridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 FKEDHIK LAGJEEROTH
höras, utanför statsrådet, fattat sitt beslut i frånvaro av alla sina
lagliga rådgivare. Detta vore dock att förväxla etisk och juridisk norm.
Den förra vänder sig till det innersta hos mig, min vilja, med en
befallning att göra så eller så eller underlåta det eller det. Yill jag då
handla i överensstämmelse med detta bud eller förbud, är jag en
sedlig människa även om yttre förhållanden skulle ställa sig
hindrande i vägen för förverkligandet av mitt goda uppsåt. Den
juridiska normen håller sig till sådana fakta, som kunna konstateras, de
j^ttre, och den saknar karaktär av imperativ. Att strafflagen ej
förbjuder mig att hata min medmänniska är ju uppenbart, men den
förbjuder mig ej heller att mörda henne. Den förbjuder och befaller
icke alls. Den är liksom rättssatsen överhuvud ett hypotetiskt
omdöme. Den säger, att om jag mördar, stjäl, missfirmar, så straffas
jag med straffarbete eller fängelse på så och så lång tid eller med
böter till så och så stort belopp. Bötesbestämmelserna jämföras ju
elakt nog med en priskurant — priset for sabbatsbrott är enligt vår
strafflag 7 kap. 3 § tjugu riksdaler — men genom att vara belagda
med straff, få dock de i strafflagen angivna handlingarna anses vara
stämplade som rättsstridiga. Det straff, som’ blir följden, pålägges
då ej av den individ, som sitter i domarstolen, utan av en abstrakt
statsmakt. Strafflagen kan därför på sitt område anses angiva
förutsättningarna för att en handling tillräknas staten och icke den, som
omedelbart utför den. Det finnes dock flera villkor för att en sådan
tillräkning skall äga rum. Staten handlar ej genom vem som helst,
som beivrar ett brott. Självhämnd gillas ej. Den, som uppträder
som domare måste kunna styrka sin befogenhet därtill genom
hänvisning till någon rätt^sats, om det är en svensk domare rimligtvis i
rättegångsbalken, annars handlar han som enskild person och är till
och med en brottslig sådan. De bestämmelser, som reglera
statsfunktionärers åligganden, kunna dock icke sägas befalla dem något, vare
sig det nu, för att välja nya exempel, är fråga om att häkta
brottslingar eller lägga beslag på smuggelgods. De säga blott, att om de
så göra, så handlar staten genom dem. Skulle de emellertid icke
handla i enlighet med sina instruktioner — vare sig de äro för litet
eller för mycket nitiska — bli de för dem avsedda
disciplinstadgan-dena tillämpliga. Också dessa äro hypotetiska omdömen.
Tillämpa vi vad som ^^s om den juridiska normens karaktär å
den i rubriken gjorda frågan, så ställer sig saken på följande sätt.
De paragrafer i regeringsformen, som handla om regeringsärendenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
