Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Den engelska arbetareregeringen och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 DKK ÄjrOKLÖSlA AftBfiTABKBEÖÄSIKöBIK OCH SOClAttSMBK
ordföranden och från ett halvt dussin medlemmar av kommissionen
blir hans uppfattning skärskådad från alla sidor, men med ständig
anknytning till grundproblemet. Här några utdrag:
’’I armén äro en del av dessa förvaltningsärenden precis lika svåra och lika
invecklade som dem man har att göra med i det civila affärslivet. De fordra
egenskaper, som den vanlige statstjänstemannen inte är fostrad till att
utveckla. De kräva till att börja med en hel del initiativförmåga. Utan
tvivel är det sant, särskilt i fredstid, att varje officer väntar på order av
nin överordnside; men vi tillämpade, så mycket vi kunde, principen att pålägga
ansvar och uppmuntra initiativ. En man fick veta i stora drag, vad haa
hade att göra, och sen gjorde vi klart, att han betraktades som ansvarig för
utförandet och för utförandet med minsta möjliga kostnad och på det
snabbaste och mest effektiva sätt. Detta var ett ideal, som vi inte helt lyckades
för-verkliga, men det var en princip som tycktes mig fungera effektivt. Utan
allt tvivel utbildades under den tiden en del utomordentligt dugliga militära
förvaltningsmän... Man väljer ut en man därför att han visat sig särskilt
lämplig i en viss sorts arbete. Man uppmanar honom att ägna sig åt
förvaltningen, och om han gör det, kan man få en lika god och värdefull kraft som
man någonstädes finner i affärsvärlden. Det är alldeles riktigt, att han
inte har det som är den stora impulsen inom affärsvärlden, nämli^n att
skapa sig en förmögenhet, men han har ett annat motiv, som enligt min
erfarenhet är lika kraftigt hos den bästa sortens män, nämligen önskan att
utmärka sig i statens tjänst. Om han tror, att han kommer att nå till
erkännande på grund av sin allmänanda och sin plikttrohet, komma denna allmänanda
och denna plikttrohet att förmå honom till allt. Det finns intet offer av
sig själv, som han inte är beredd till. Naturligtvis talar jag om den bästa typen,
sådan som jag mötte och såg den i armén. Jag tror att den sortens mänskor
finns i långt större antal inom de båda vapnen, än man för närvarande tänker
sig. Jag tar dem bara som exempel på källor, ur vilka man kan ösa...
Jag vill nu säga, att jag inte tror staten inser, i vilken utsträckning det inte
bara inom armén och flottan utan även utanför finns unga män, hos vilka
dessa egenskaper kunna fås att framträda — initiativkraften och plikttroheten,
vilka äro lika starka motiv som affärsmannens, om de bara utvecklas i den
rätta atmosfärens .. Sir Adam Nimmo frågar: Men om man ser på problemet
i dess helhet och på arbetet i en vanlig industri, tror ni inte, att dugligheten
bättre lockas fram av begäret efter personlig vinst? — Well, det gör jag
verkligen inte. Jag tror att vi brukar lägga alldeles för stor vikt därvid. En
stor mängd mänskor ge sig in i affärslivet inte av ett lumpet penningbegär,
utan därför att de vilja skaffa sig en förmögenhet. Det är ett sätt att
skaffa sig en bemärkt ställning. Det är inte därför att de vilja dricka
champagne eller äta sköldpaddsoppa, utan därför att de vilja ha ett tecken på att de
äro mänskor som tagit sig fram i livet. Jag har pekat på ett lika kmftigt
motiv i människornas liv, som leder dem till att fylla plikter mot samhället.
Jag tror en dylik vädjan skulle gripa djupt på denna punkt, och jag hyser
en starke tro till människonaturen.*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
