Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Händelser och spörsmål - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Regeringens försvarsproposition var i åtskilliga hänseenden
onekligen en Överraskning. Minst kanske i den del, som ändå tycks ha
väckt den största förvåningen, frågan om övningstiden. Om
förslaget skulle kunna bli annat än en demonstration, måste nägot slags brygga
slås över till de inom riksdagsmajoriteten härskande stämningarna. Och
bondeförbundet med sina 140 dagar för infanteriet visar tydligt nog, åt vart håll
vinden blåser. För övrigt har det icke undgått någon, och försvarsministern
själv söker knappast dölja det, att de 195 dagarna ha mera av gudaktighetens
sken än av dess kraft. Ty dels kommer en höstgrupp att få 225 dagar, och
framför allt blir det faktiskt en ettårig värnplikt för inte mindre än fjärdedelen av
styrkan, som uttages till underbefäl och fackmän. Huruvida denna
kategoriklyvning, som skall äga rum vid inskrivningen och utan tillgripande av
lott-ning, kommer att mera uppskattas av folket än försvarsrevisionens förslag,
återstår att se.
Men om propositionen trots allt går riksdagsmajoriteten ett litet steg till
mötes i fråga om de personliga bördorna, märker man inga dylika ansatser i
fråga om de ekonomisJca, Kostnaderna stämma ganska nära med de av
höger-reservanterna inom revisionen föreslagna och med de nu under det s. k.
provisoriet utgående. FÖr en utanför stående kunde det synsis självklart, att alla
utsikter för ett regeringsförslag skulle saknas, som inte gick ned åtminstone till
den ekonomiska ram, som de liberala ledamöterna av revisionen funnit vara
maximum. Ty regeringen kan väl inte föreställa sig, att läget i riksdagen skulle
vara mera gynnsamt för en kompromiss åt högerkanten, än det till sist visade
sig vara inom försvarsrevisionen.
Den största överraskningen möter emellertid i själva ingången,
statsministerns diktamen till protokollet. Här väntar man att finna de allmänna
förutsättningar, från vilka regeringen utgått, då den sökt väga de bördor, som
kunde anses rimliga. Efter all den kritik, som försvarsrevisionen just från
’’försvarsvänligt/’ håll fått uppbära, därför att den inte noga klarlagt de
möjliga krigsriskerna, att den inte gjort vårt nuvarande militärpolitiska läge
till föremål för en grundlig utredning, hade man svårt att tänka sig, att
regeringspropositionen skulle visa ett gapande tomrum på samma väsentliga punkt.
Och likväl är det så. Några delvis riktiga, delvis starkt ensidiga uttalanden
om Nationernas förbund, med den av ingen bestridda slutsatsen, att vi få
"avstå från tanken, att vi redan nu i Nationernas förbund skulle våga se en
verklig garanti för vårt oberoende’/. Därefter några mycket allmänna och abstrakta
reflexioner om det ovissa läget ute i världen, om svårigheten att bedöma den
sannolika utvecklingen, om de möjligheter till framtida risker för vårt land, som
alltså icke äro uteslutna. Det är praktiskt taget allt.
’ Den enda möjliga slutsatsen efter ett dylikt resonemang synes ju vara, att vi
sålunda inte äga någi*a hållpunkter alls för att bestämma omfånget av våra
försvarsanstalter. Och hr Trygger mer än snuddar vid en dylik slutsats, när det
heter:
’ ’Är vad jag nu sagt riktigt, måste man erkänna, att lika litet som
nationemas förbund ännu nått den styrka och fasthet, som äro erforderliga för ett rik»
Den stora
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
