Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Pauli, Ivan: Fransk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FBANBK BADIKALI8M 77
kratema — som kunna fritaga sig från allt ansvar för
Poinearépoli-tiken och dess olyckliga följder, stå därför avgjort med trumf på
hand. Och chefen för det radikala och radikalsocialistiska partiet,
Édouard Herriot, som under de gångna månademas upprörda
debatter i kammaren varit oppositionens främste talesman och
utkämpat månget högdramatiskt envig med Poincaré, utpekas redan av
många — vid sidan av Painlevé — som den blivande regeringens
chel
Under alla förhållanden kan man förutse, att Herriot och det
parti han representerar komma att spela en avgörande roll under
valrörelsen och vid utformandet av den franska politik, som skall
framgå ur valen. Det är därför med stort intresse man frågar sig r
Vilket är det radikala och radikalsocialistiska partiets program? I
vad mån innebära dess riktlinjer en fortsättning av eller en bryt’
ning med det nuvarande systemet?
Av Herriots uppträdande i kammaren vid de under vintern
avhållna debatterna om utrikespolitiken och finansförslagen kan man
ju draga vissa slutsatser i detta avseende, men någon
sammanhängande och enhetlig framställning av sin syn på
samhällsproblemen har han naturligt nog icke kunnat ge i dessa enstaka
anföranden och repliker. En sådan framställning finner man däremot i
en för några år sedan utkommen bok, Créer (2 delar, Payot, Paris
1919), där han under intrycket av det strax förut avslutade kriget
framlagt sina tankar om vad Frankrike behöver för sin kommande
utveckling och sin framtida trygghet* Ehuru boken alltså icke är
ny och författaren under dessa år på en eller annan punkt torde
ha ändrat sin uppfattning i vänsiterriktning, kan den dock helt
säkert i stort sett anses ge ett rätt troget uttryck åt den politik, som
Herriot och hans radikalsocialister representera.
Herriot är en underhållande författare och förstår att på ett
tilltalande sätt förena vetenskaplig grundlighet med litterär finess*
Han bygger sin framställning på omsorgsfulla fackstudier och är
nästan överdrivet frikostig med litteraturhänvisningar; samtidigt
ger han gärna i de mera aUmänt hållna partierna rum åt en
äkt-fransk lyrism och underlåter icke att på lämpliga ställen inflika
verkningsfulla poetiska citat. Hans bildning är gedigen och
omfattande med tydlig klassisk betoning, vilket icke hindrar att han är
en entusiastisk förfäktare av realbildningen (les sciences) såsom
mest motsvarande vad tiden kräver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
