Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Pauli, Ivan: Fransk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAKSK &AWKAL1ÖM 87
självklar i ett demokratiskt länd sam Frankrike, men dels lär den
franska kvinnan ’’sätta mindre värde på oberoende än på ett upplyst
beskydd’",,dels ’’skulle det måhända yarja oförsiktig att
urskillningslöst kasta henne in i vårt offentliga liv som ännu är så orent,
så konvulsiviskt, så,våldsamt^’. Hon bör i stället,, menar Herriot
farbroderligt, så småningom anpassa sig för politiken och tills
vidare börja så nätt med litet kommunal rösträtt, dock "med vissa
ini^ränkningar som det tillkommer lagstiftaren att närmare
precisera".
Utrymmet tillåter mig icke att ens översiktligt redogöra för de
övriga kapitlen^i Herriots intressanta arbete: hans förslag om en
utveckling av kreditväsendet, hans yrkande på administrativa
reformer, som på en gång skulle bevara den statliga enheten och utvidga
den kommunala självstyrelsen, eller hans uppläggning av linjerna
för en framgångsrik utveckling av den franska industrien. Det har
redan nämnts, att han väntar mycket för produktionens höjande
av industriarbetets "taylorisering", ehuru han varnar för vådorna
av en ointelligent tillämpning av Taylormetoderna. Han manar
dessutom i produktionens intresse till starkare koncentration av
industriföretagen, icke efter mönstret av de amerikanska trustema
utan i stil med de stora tyska koncernerna, ehuru han, i olikhet med
vissa optimistiska ekonomiska författare, icke blundar för den skärp-
-ning av kapitalismens sociala avigsidor, som kan bli följden av dylika
stora sammanslagningar.
#
Av den nödvändigtvis mycket ofullständiga och fragmentariska
framställning, jag här sökt giva av några huvudpunkter i Herriots
programskrift, kan en med fransk politisk terminologi obekant
läsare i varje fall lära sig så mycket, att det icke kräves något större
mått av vare sig radikalism eller socialism för att i Herriots
hemland göra skäl för benämningen "radikalsocialist". I Sverige
skulle han snarast betecknas som en humanitärt och näringspolitiskt
intresserad, något vag liberal, och mycket i hans stort anlagda
demokratiska och "produktivistiska" program är sådant, att det utan
fruktan torde kunna underskrivas av både monsieur Poincaré och
herr Lindman.
På den punkt, där en frontförändring i fransk politik för
närvarande är mest av nöden — hållningen mot Tyskland och mot
Nationernas förbund — synes det, som vi funnit, tyvärr knappast vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
