Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Malmer, Ivar: Flygmaterielbehovets fyllande vid mobilisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGMATEEIELBBHOVBTS FYLtAKÖÄ vlD MöBlLtSEfilKÖ 89
teriel. Men flygmaterielen torde härvid inta en särställning,
allden-stund erfarenheten lärt, att densamma i ett krig i betydligt högre
grad än annan materiel, får karaktären av förbruksmateriaL Det
är naturligtvis överdrift att ställa den i samma klass som
ammunition, men omsättningen blir dock mycket rask. Man har härvid ej
blott att räkna med de flygplan söm nedskjutas eller tvingas att
nödlanda bakom fiendens linjer, i vilka fall ju även flygaren går
förlorad. Man har dessutom att räkna med haverier inom de egna
linjerna, vilka antingen göra flygplanen irreparabla eller för kortare
eller längre tid försätta dem ur tjänstdugligt skick. Man måste
vidare vid den intensiva flygverksamhet, som råder i ett krig, räkna
med, att ett stort antal flygplan ständigt måste vara draget ur
tjänst för omsyn eller ombyte av motor. Bortsett från förlusterna
kommer således endast en bråkdel av den förefintliga
flygplanstocken att ständigt stå i beredskap.
Det är naturligtvis ett första villkor, för att flygvapnet ej skall
bli ineffektivt, att den vid krigsutbrottet förefintliga
flygplanparken skall vara tillräckligt stor för att möta såväl förluster som
dylikt tillfälligt urståndsättande, tills ersättning hinner anskaffas.
Man räknade under världskriget med en genomsnittlig livslängd av
flygplan av en månad — från tyska källor har jag hört uppgivas,
att en lämplig proportion mellan flygplanens och flygarnas antal
ansågs vara 5:1. Under alla förhållanden måste flygplanens antal
vara betydligt större än flygarnas, om ej ett stort antal av dessa
skola dömas till overksamhet.
Det gäller naturligtvis att ej blott kunna ersätta förlusterna av
materiel utan dessutom — då fredsorganisationen väl ändock aldrig
kan bringas att motsvara behovet under ett fortsatt krig — att
snabbt kunna utöka materielen. För att ej reservmaterielen under
fredstid skall behöva anta omåttliga proportioner, är det tydligen av
stor vikt, att anskaffningsfrågan i händelse av krig är löst på ett
effektivt sätt.
I det följande skall ges en allmän orientering över de olika vägar
som kunna tänkas beträdda.
En väg — enligt förf is åsikt den sämsta — vore att för
materialanskaffningen förlita sig på en stormakt. För att erhålla
enhetlighet — plötslig övergång till nya typer skulle alltid förorsaka en
betänklig villervalla i många avseenden — vore det då tekniskt sett
önskvärt, att redan i fredstid all materiel toges från det land, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
