Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Wigforss, Ernst: Arbetslöner, kristid och kapitalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 fiRNST WIGFOESS
man i den enklaste lilla framställning av "konjunkturcykeln^’ läsa,
att under uppgång^erioden bli lönenia regelbundet efter i
kapplöpningen med priserna, kanske t. o. m. att denna efterblivenhet är av
ondo, att den lockar företagaren med onaturliga vinster och blåser
under spekulationen, att det därför vore i hela näringslivets intresse
om något slags anordning med glidande löneskala kunde låta
arbetslönerna automatiskt hålla jämna steg med prisstegringen.
Att de svenska arbetarna inte glömt sina erfarenheter från 1914
till 1919, torde framgå av det bestämda motstånd, som man på
fackföreningshåll synes färdig att resa mot varje försök att ånyo
försämra vår kronas värde, att genom "inflation’’ förbättra
konjunkturen. Men man har ju också skäl att minnas. Det är inte lika
säkert, att lärdomen sitter ordentligt kvar på andra håll. Om den
nuvarande situationen med dess relativt fasta prisnivå skulle förbytas
i en ny uppgångsperiod med kraftigt stigande priser, skulle det
knappast förvåna, om det gamla skådespelet började på nytt
Arbetaren med sina obefogade lönekrav skulle kanske på nytt bli boven
i pjäsen.
Men den dagen, den sorgen. Vad som nu ligger oss närmare, är
lönefrågan under krisen, under prisfallet och den första
återhämtningsperioden. Och där tyckes inte någon enighet kunna förmärkas.
Meningarna torde fortfarande gå isär på ett sätt, som vittnar om
att antingen äro de ekonomiska sammanhangen ingalunda så enkla
och^ självklara, som man ofta förutsätter, eller också har svenska
folkets uppmärksamhet och läraktighet varit betydligt mindre, än
man älskar att föreställa sig. Naturligtvis är det ingen svårighet
att även rörande lönemas förändring under en period av fallande
priser formulera vissa allmänna satser, som alla kunna ansluta sig
till. Att lönerna inte kunna hålla sig oberoende av starka växlingar
i varornas priser, är sålunda en sanning, varom ingen strid har
kunnat stå. Sjunka priserna på de av industrien framställda
artiklarna tillräckligt starkt, har man praktiskt taget på alla håll inom
arbetarnas fackliga rörelse varit beredd på att få se sina
penningelöner följa med i den nedåtgående rörelsen. Och sådana allmänna
påståenden som att det med en viss höjd på produktionskostnaderna
inte lönar sig att producera en viss vara, därför att man inte kan få
ett mot dessa produktionskostnader svarande pris, faller det ju inte
heller någon fackföreningsman in att förneka. Men därmed är också
medgivet, att kravet på betalning för ett visst arbete kan sättas så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
