Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Wigforss, Ernst: Arbetslöner, kristid och kapitalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖNER, KRISTID OCH
KAPITALBILDNING
För TIDEN av ERNST WIGFORSS
(^^ET har sagts mer än en gång, att krigs-
J yooh krisåren varit en enda lång kurs i samhällsekönomiens
elementer, att breda folklager fått sina ögon öppnade för
ekonomiska sammanhang, som de under normala förhållanden aldrig
skulle ägnat en tanke, och att man av dessa ökade insikter och denna
vidare blick kunde hoppas åtskilligt för en lugnare uppgörelse av
konflikterna mellan stridiga intressen. Man kan mycket väl erkänna
det riktiga i den gjorda iakttagelsen utan att därför ha någon
starkare tro på de förhoppningsfulla slutsatserna. Vi må alla en gång ha
blivit tvungna att lära samma ting, men vi ha också alla en välkänd
förmåga att minnas bara det som passar oss. Och framför allt får
man nog bekänna, att just på de områden där intressemotsatsema
framträda som skarpast, ha kristidens tecken ingalunda varit så
tydliga, att de kunnat föra de kämpande partema mycket närmare
varandra.
Vi minnas ju alla den stora prisstegringen och de ändlösa
diskussionerna om dess orsaker. Det fanns ingen förklaring, som i
popularitet — utanför arbetareklassen — kunde tävla med den, att det
var arbetarnas ökade löner, som drivit fram ökade priser. Man såg
i denna förklaring knappast en teori, som behövde bekräftas eller
kunde diskuteras. Man trodde sig egentligen bara konstatera ett
faktum. Priserna voro ju högre, det var ett faktum. Och att
lönerna voro högre, otroligt och orimligt mycket hö^e, därom kunde
man ge ordentligt besked ur både sin egen och sina bekantas
erfarenhet. Saken var ju klar.
Arbetaren själv hade lite svårt att dra lika hastiga slutsatser. Han
kunde inte gärna undgå att fråga efter tidsföljden mellan de båda
ökningarna. Han visste ju att allt hunnit bli åtskilligt mycket
dyrare, innan han fått sin första blygsamma påökning, och han hade
lätt för att tro, att det gått på samma sätt för kamraterna, som
tillverkat de där dyrare varorna. Och arbetaren fick ratt. Nu kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
