Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Wigforss, Ernst: Arbetslöner, kristid och kapitalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 EÄKST WIGF0RS9
plocka ut den nominella lönesänkningen som en väsentlig faktor,
och ännu mera vid försöken att mäta betydelsen av den hastighet,
varmed reallönerna gingo ned. Man erinras ju ändå så ofta just
i detta sammanhang om det faktum, att industrien inte direkt har
att göra med reallönerna, d. v. s. förhållandet mellan de nominella
lönerna och levnadskostnaderna utan med förhållandet mellan
pen-ningelönema och den allmänna varumarknadens priser,
grosshandelspriserna. Och dessa voro ju i U. S. A. nere ungefär i bottenläget
redan vid mitten av 1921, medan prisfallet i vårt eget land fortfarit
ända fram till senaste tid och först under loppet av år 1922 började
försiggå i något långsammare takt. Men att de snabbare
växlingarna i den amerikanska prisnivån skulle ha sin egentliga grund i de
mera rörliga arbetslönerna, tyckes vara ett djärvt påstående. Och
lönesänkningarnas roll vid den snabbare avvecklingen av krisen i
Amerika torde tillsvidare få anses vara en öppen fråga.
Om sålunda i allt det ovissa som ett faktum kvarstår, att
arbetarna både i Amerika och Sverige lyckats höja sin lönestandard rätt
väsentligt över 1914 års nivå och detta trots en avsevärd minskning
i arbetstiden, kommer man helt naturligt fram tiU frågan, varifrån
denna löneökning har sitt ursprung. På arbetaresidan svarar man
nog i allmänhet, att industriens produktivitet blivit större och att
man häri finner den tillräckliga förklaringen. Samma svar borde
vara självfallet från den sida, där man aldrig tröttnar att förehålla
arbetarna, hur dåraktigt det är av dem att tro, att de skulle kunna
vinna något i arbetslön på bekostnad av kapitalets andel i
avkastningen. Emellertid glömmer man inte sällan denna teoretiska
ståndpunkt, när det gäller att varna arbetarna för följderna av den
traditionella fackföreningspolitiken att med organisationens hjälp söka
driva upp lönerna. Då resonerar man ofta, som om det verkligen
hade lyckats för arbetarna att i arbetslön tillskansa sig en
betydande del av det som borde ha tillfallit kapitalet, och följderna av
detta fackföreningarnas oskick att sätta de ekonomiska naturlagarna
ur funktion beskrivas såsom i första rummet fördärvliga för
arbetarna själva. Så har det under mer än ett år ständigt ljudit över
från Amerika om de höga lönerna, som inom kort skulle göra slut på
den nya högkonjunkturen, dels därför att det snart inte skulle löna
sig att hålla industrien i gång, och dels därför att de höga lönerna
så starkt minskade kapitalets vinst, att det fortsatta bildandet av
nytt kapital försvårades. I fråga om svenska förhållanden utvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
