Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Wigforss, Ernst: Arbetslöner, kristid och kapitalbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖNER, ICBISTID OCH KAPITALBILDNING 109
den sista av dessa synpunkter just i den ett par gånger citerade
artikeln i Svensk Finanstidning, där det heter:
"I alldeles övervägande grad är det dock det industriella
kapitalets avkastning, som fått betala den industriella reallönens
nuvarande höjd.–-Betänker man omfånget av ovannämnda
kostnadsökningar, så förvånar man sig icke över det faktum, att den
svenska industrien för närvarande drives utan någon rimlig
kapitalvinst. Den kapitalavkastning, som upj)står, räcker i huvudsak
endast till att betala räntorna å det investerade främmande
kapitalet, alltså å bank- och obligationslån, men icke att lämna rimlig
avkastning å de investerade egna medlen.––-Dessa
förhållanden medföra, att sparandet inom landet, vilket till en större
del sker av industriens kapitalvinster, blir mycket starkt inskränkt.
Om förluster och bristande avskrivningar på detta vis i
fortsättningen komma att förtära en del företags investerade kapital, så
kommer även en direkt minskning i landets varaktiga realkapital
med all sannolikhet att äga rum."
Hur mycken grund som kan finnas för dessa farhågor beträffande
vårt lands ekonomiska framtid, är ännu inte möjligt att bedöma.
Det kan inte förvåna, om man på arbetarehåll ta sådana
olycksprofetior med ett visst lugn. Varje minskning av arbetstiden hittills har
gjort industrien oräntabel, varje löneökning har satt
kapitalbildningen i fara. Efter någon tid har man emellertid funnit sig
tillrätta i det nya läget. Om inte alla tecken bedraga, börjar själva
stormen kring åttatimmarsdagen att bedarra.
Även i denna punkt skulle man med ett visst fog kunna peka på
utvecklingen i Amerika. Samma spådomar om förminskat
sparande,-otillräcklig kapitalbildning, ekonomisk tillbakagång fingo de
amerikanska arbetarna i rikligt mått till livs under krisen 1921, när
lönerna inte visade någon böjelse att i realiteten sjunka. Talet synes
ha något tystnat inför de sista årens vittnesbörd i motsatt riktning.
Ty vad har man i Amerika fått uppleva? Jo, en kapitalbildning så
kraftig som någonsin förut redan år 1922 och en ännu större år
1923 tyckes vara ett faktum. Den redan tidigare anförde
nationalekonomen David Friday har även om denna fråga skrivit några
upplysande artiklar i New Republic, dels den 7 febr. 1923, dels den
13 febr. 1924, vari behandlas förhållandena år 1922, resp. 1923.
I korthet kunna resultaten av hans beräkningar sammanfattas
sålunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
