Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Händelser och spörsmål - Mac Donalds politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDELSSB OCH SPÖBSMAt.
försämra dennes valufsikter. I detta tillvägagångssätt kunde man ej spära
mycket av den lojalitet som Baldwin så högtidligt utlovat sin efterträdare.
Men när ändamålet är att komma åt arbetarregeringen helgas alla medel även
om landets intressen fara illa. Troligen var det samma legitima Önskningar,
som förmådde Lloyd George att utslunga påståendet om en hemlig traktat i
Rhenlandsfrågan, avslutad mellan Clemenceau och Wilson under hans bortvaro
från fredsförhandlingar. Men såväl det ena som det andra anslaget gick om
intet. Dessa bägge intermezzon äro emellertid lärorika. De visa vilken grad
av lojalitet arbetarregeringen kan påräkna hos sina motståndare.
Men har utrikespolitiken ej givit anledning till några allvarligare
sammanstötningar ha inre politiska frågor gjort det så mycket mer och det är i dessa
man får det bästa greppet om arbetarregeringens politiska riktlinjer. I en
verklig triumf för arbetarregeringen utmynnade Poplaraffären. Liberalemas
beteende i denna fråga kan man här i Sverige ej annat än ägna ett
igenkännande leende. De engelska liberalerna anse sig precis som de svenska vara
situationens herrar, vilka hålla regeringens öde i sina händer och som tagit till
sin uppgift att uppfostra det yngre partiet. Så fort en liberal uppträder mot
arbetarpartiet anslår han en döcerande ton och tar sig låter som han satte
inne med högsta politiska visdom. Redan dagen efter det Mac Donald gjort
sin programförklaring inför underhuset svarade liberalemas ledare med att
avleverera en dylik läxa. Det saknades visst icke erkännande. Med små
vänliga klappar på huvudet berömdes Mac Donald både för det ena och det andra
och det lät som Asquith skulle vilja ha sagt att det nästan var lika bra som
om en liberal gjort det. Emellertid var det en sak som Asquith till sin
bedrövelse måste påtala. Han hoppades ju att hans misstankar voro ogrundade
men det kunde ej hindra honom att fälla en dom över hälsovårdsministerns
åtgörande i Poplaraffären, vilken för alla andra än liberaler konsekvent skulle
lett till nödvändigheten att rösta mot regeringen. Historien var i korthet
följande. Fattigvårdsnämnden i Poplar hade under en följd av år utdelat större
understöd till de arbetslösa än vad som ansågs skäligt på borgerligt håll.
Hälsovårdsministern i Lloyd Georges kabinett Sir A. Mond hade därför utfärdat en
förordning som gjorde ledamöterna av fattigvårdsnämnden personligen
ansvariga för de belopp med vilka understöden överstego de av hälsovårdsministeriet
fastställda. I Poplamämnden sutto på en eller två ledamötei när blott
arbetarrepresentanter och då de ansågo att väljarna godkände deras understödspolitik
funno de inga skäl att böja sig för ministeriets föreskrifter utan fortsatte att
utdela högre understöd. Varken Mond eller hälsovårdsministrama i de följande
borgerliga kabinetten gjorde någonting vidare åt saken och förordningen var
praktiskt död. Mac Donalds hälsovårdsminister upphävde emellertid resolut
denna och ögonblickligen höjdes krigstjutet från de konservativa. Asquith som
fann ögonblicket lämpligt att hävda den liberala självständigheten passade
emellertid på att före dessa utnyttja frågan i underhuset. Samtidigt som han
berövade det borgerliga medpartiet ett gynnsamt tillfälle att visa sig på styva
linan ville han låta regeringen smaka den liberala färlan. Asquiths angrepp på
regeringen uppfattades allmänt som en krigsförklaring och den liberala pressen
diskuterade ivrigt regeringens föreståendQ fall. M^a när det kom till kritan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
