Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 OLLE HOLMBEltQ
så uppnår den i bästa fall därmed att i någon framtida världshistoria
saken omnämnes i en not sedan det egentliga och enda viktiga förut
har blivit avhandlat’’.
Det historiska förloppet förkroppsligar således ett öde, gestaltar
en immanent idé, fyller sin bestämmelse, bringar fröet till växt,
blomning och frukt, sina möjligheter till synliga symboler. Denna idé
kan väl i sina detaljer modifieras av tillfälligheter och av
handlingsmänniskors vilja, men i sitt grundförlopp inte bringas att följa någon
etik, någon prästerlig teori. "I den historiska verkligheten finns
det inga ideal; det finns endast fakta. Det finns inga ökäl, ingen
rättfärdi^et, ingen försoning, inget ändamål; det finns endast
fakta’’. Ingen teori har någonsin blivit verklighet i just den form,
i vilken den var tänkt; själva martyrernas hjältemod var inte
inspirerad av en lära utan av förebilden från den store på korset.
Livet har gått sin stråt och lärorna sin. Det finns in^a efter ideal
uppbyggda stater, och vad mera är: det kommer heller inte att
finnas några; det finns endast uppvuxna stater, som ingenting annat
äro än levande folk "i form", "i författning", som sportuttrycket
lyder. Platon, Kristus ’Och Rousseau ha ingenting haft att säga i
dem; men Alexander, Pilatus och Napoleon.
IV.
’’Geld und Geist’\
Sådan är således Spenglers tes, men ju längre han fortsätter sin
egendomliga äktenskaps- och skilsmässohistoria, där parterna aldrig
på allvar få varandra, desto mer närmar han sig den punkt, där en
tillfällig och skenbar förening synes honom ha inträffat mellan de
båda kontrahenterna. Det är det ironiska inslaget i Spenglers
allvarsamma historia.
Den tid då detta sker, är den då kultursjälen blir så praktisk,
faktisk och materialistisk, att även den prästerliga människan blir
fångad av intressena för realia. Spengler kallar denna tid, som
han anser ha funnits på ett visst sent stadium i varje "kultur",
kulturellt sett för civilisationstiden, västerländskt politiskt sett för den
socialistiska, och han beskriver den på följande sätt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
