Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OCH FILOSOFIEN 159
realism och idealism, oeh moteättningen är således inte frän i går.
Kant själv har gjort distinktioner mellan ’’det rättas" och "det
verkligas" sfärer, som i bestämdhet inte ge Oswald Spenglers efter.
Det är i moralen, säger han på ett ställe, "icke alls frågan om
huruvida det ena eller andra sker utan att förnuftet för sig självt
och oberoende av vad som sker må bjuda vad som bör ske". — Det
är från en annan utgångspunkt än Spenglers en distinktion liknande
hans egen.
I övrigt är emellertid inte Spenglers problemställning i detta fall
densamma som den klassiska kantianska. Hos Kant kämpa "plikten"
och "böjelsen", "uppoffringen" och "det egna jaget", hos
Speng-ler teorien och livet. Den stora historiska människa, som Spengler
skildrar i kontrast med andemänniskan, handlar inte av böjelse eller
egoism. Han handlar för att fylla en bestämmelse. Att söka
"orsaker" av mer eller mindre banal art för det historiska förloppets
huvuddrag är för Spengler den plattaste materialism, lika väl som det
är en naiv idealism att söka ett gemensamt slutmål för all historia.
Det historiska förloppet är för honom ett organiskt förlopp, ett
biografiskt förlopp, nej, ett själsligt förlopp: kulturen är en psyke som
talar, och historien ett öde som gestaltar sina möjligheter. Historia
skall förstås, men inte förklaras, och historikerns kunskapsförlopp är
den "fysionomiska takten", som anar varandets rytm, medan
filosofen i sin tur förklarar vakenvarons spänningar. Historien är inte en
materiell process i strid med sedelagen, men den är heller inte en
filosofisk process för sedelagens förverkligande. Den är, ännu en gång
sagt, ett själsligt öde. "Jag protesterar här", säger Spengler, "mot
två antaganden, som intill nu ha förstört allt historiskt tänkande:
mot antagandet av ett ändamål för mänskligheten i dess helhet och
mot förnekandet av ändamål över huvud. Livet har ett mål. Det
är uppfyllelsen av allt was mit seiner Zeugung gesetzt war’\
Däremot har det inte till mål att förverkliga en filosofisk idé och gör
heller inte så.
Etikens värld korsar inte politikens, varken i stat eller individ.
’ ’Ödet har gjort den enskilde sådan eller sådan, grubblande och
dådskygg eller verksam och med förakt för tänkandet.–Alla världs-
förbättrare, präster och filosofer, äro eniga däroin att livet är en
angelägenhet för den skarpaste eftertanke, men livet i världen går sin
väg och bekymrar sig inte om vad man tänker om det. Och t. o. m.
om det har lyckats någon gemenskap att leva i enlighet med läran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
