Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien - Jacobsson, Malte: Massan och den enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASSAN OCH DEN ENSKILDE
För TIDEN av PROF. MALTE JACOBSSON
1. Socialpsykologi och politik,
/^JX ^ÄR SAMHÄLLSF0R8KAEEN SYSSLAR MED
MÄN-yl/ niskor i deras sociala funktioner, kan han icke nöja sig
1 med att för sina syften begagna den vetenskapliga
psykologiens resultat sådana dessa föreligga. De äro, speciellt såsom
framgångna av experimentella undersökningar, alltför abstrakta,
samhällsforskaren behöver en beskrivning av det mänskliga själslivet
i all dess konkretion. Så har socialpsykologien uppstått. Den
behandlar de mänskliga själsyttringarna icke tagna var för sig utan i
deras intima samspel, den betraktar överhuvud det mänskliga
själslivet sådant det gestaltar sig hos den enskilda individen under
dess växelverkan med andra individer. Människors tänkande,
kännande och handlande är sådant det är genom social påverkan, genom
uppfostran, tradition, allmän mening, litteratur och personligt
umgänge. Isolera vi en individ från all påverkan från miljön återstår
icke mycket av allt det som utmärker en kulturmänniska. Att
psykologiskt förstå €n människa är därför att förstå henne i hennes
beroendeförhållande till andra, alltså såsom social varelse.
Behovet av en mera syntetisk, konkret psykologi har gjort sig
starkare gällande de senaste åren, särskilt under och efter
världskriget. 1800-talets uppfattning av människan och det samhälleliga
livet var i stort sett optimistisk, och man kan tillägga: den hade
också ett intellektualistiskt drag. Man trodde på en social
utveckling, trodde att det sociala livet av sig själv förde fram mot ett lyck-
löst och upphöjt som stjärnornas gång, jordens rullning, växlingen av land och
hav, av istider och urskogar. Man må beundra det eller begråta det — men
det är så.’’
Det är poesi, om man så vill, och liksom all stor poesi tragistk. Om
det är historia, må vara en annan fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
