Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Jacobsson, Malte: Massan och den enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 MALTE JACOBSSOir
de större och mera komplicerade känslo- och viljeförhållanden, vilka
socialpsykologen framför allt måste arbeta med, kunna icke
lämpligen iakttagas å ett laboratorium. ’’Det är’V säger den engelske
sociologen Graham Wallas,’’nästan omöjligt att arrangera en serie
identiidia experiment för att illustrera verkningarna av patriotism
eller äregirighet eller ägandeinstinkt eller konstnärlig och
intellektuell produktivitet". Men denna omständighet, att
socialpsykologien är hänvisad till direkta iakttagelser av komplicerade och
mång-tydbara fakta, får icke hindra att man försöker nå fram till en
relativ exakthet. Livet står inte still, medan vi utforma en bättre
psykologi. Och avstå vi från att söka vägledning för ett socialt
handlande i en mera ingående kunskap om människans konkreta själsliv,
så innebär detta endast, att vi låta oss nöja med den godtyckliga
populära uppfattningen för dagen. Genom ett noggrant
iakttagande av det konkreta isjälslivet i dess olika stadier och under olika
betingelser kan man åtminstone nå den iäsia möjliga insikt om vilka
fundamentala instinkter och vilka själsliga krafter i övrigt som leda
människor i deras samliv med varandra.
I det följande är det endast en socialpsykologisk fråga, nämligen
tillfälUga massors inflytande på den enskilde individens själsliv,
som skall behandlas.
2. Tillfälliga massors allmänna karaktärsdrag.
Vad är det konstitutiva för en massa?
En samling individer bilda en kollektiv enhet, en massa, i samma
ögonblick en händelse, ett objekt, väcker deras intresse och utlöser
samma känsloreaktion. Så äro människorna på gatan, även om de
äro många, ingen massa i egentlig mening, så länge de ännu gå om
varandra var och en med sitt mål; först när de skocka sig kring en
gatans händelse, en överköming, en skadad häst, en eldsvåda eller
något sådant, få de den sammanhållning till en enhet, om också
tillfällig sådan, som psykologiskt sett konstituerar en massa. All
uppmärksamhet riktas då mot samma händelse, denna utlöser i stort
sett samma intresse, samma nyfikenhet, samma medlidande eller
samma förtjusning. Och samtidigt blir var och en — det är en
förutsättning — på något sätt medveten, icke nödvändigtvis klart med-
Be The great Society kap. II och III, 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
