Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Jacobsson, Malte: Massan och den enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 malte jacobssoir
nas orgastiska extas- eller våra tungomålstalares tumultariska
religiösa raseri, kan man säga, att massans intensifiering av känslan
varit av ondo. Den herobeundran — för att nu välja ett annat
exempel — som lätt kan spridas i en patriotisk massa, och där
stegras, stimulerar gärna den enskilde till prestationer utöver normala
mått. En verkan av godo alltså.
I många fall verkar grupplivet nivellerande på känslolivet. De
enskilda gruppmedlemmarna handla som enskilda under inflytande
av hämningar, vilka de inom gruppen ha lättare att övervinna. Hur
många av dem, vilka som medlemmar i en massa lugnt åse eller
delta i lynchandet av en neger, skulle såsom enskilda kunna få sitt
negerhat att utlösa sig i sådana brutaliteter.
Orsaken till detta torde icke vara den som Le Bon räknar medj
nämligen att individerna som medlemmar av massa få nya själsliga
egenskaper, eller att deras medvetna personlighet utplånas utan
snarare den att de under ömsesidig påverkan starkt stegrade
känslorna spränga alla fördämningar. Därtill kominer att individen,
när han ingår i en massa, i någon mån får sitt självmedvetande
försvagat (icke förlorar det)* Hans uppgående i det gemensamma
intresset och den gemensamma aktionen gör att han icke så starkt blir
medveten om sig själv som en särskild personlighet och om sina
specifika personliga förhållanden till andra. Därmed minskas också
känslan för det personliga ansvaret; individen omfattas och drives
i väg av krafter, vilka han är ur stånd att kontrollera. Han känner
sig därför inte uppfordrad att iakttaga den självkritik och
självbehärskning, som under normala omständigheter äro naturliga för
lionom, hans mera förfinade ideal för uppförande vägra att hävda
sig själv geiit emot de överväldigande krafter som omge honom.
Det bestickande i grupplivet är jUj som förut framhölls, just den
trygghet och vila som medvetandet om de ’’andres’’ närvaro och
instämmande i deras reaktion ger. Man vill låta sig bäras av
gruppen, Den kritiska inställningen sk jutes principiellt åt sidan.
När kritiken oeh den normala hämningen slappnat^ då kunna
också undertryckta instinkter, primitiva instinkter lättare dyka upp
och bli bestämmande.
Le Bon har med iver framhållit detta. Individernas själsliga
överbyggnad, som består ^av intellektuella överväganden och
hämningar j olika för olika individer lyftas av och det likartade omed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
