Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Wicksell, Knut: Befolkningsfrågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208 knut wicj5sell
regeln ett annat språk.^). Så också här. Praktiskt varje kvinna,
oöh för övrigt även varje man önska sig barn, blott de förmå
uppföda och uppfostra dem, men om denna förmåga brister, är det då
klokt, eller ens rätt att söka tvinga dem därtill? I Frankfurter
Zeitung stod för ett par år sedan följande lilla skildring, som också
återgivits i tidskriften Die neue Generation. En läkare fick på sin
mottagningstid besök av en ung kvinna, som var gravid och begärde
att han skulle befria henne från fostret. Hon var gift med en student,
som hade stått fyra år vid fronten och nu återvänt hem för att
fullborda sina studier. Men under de rådande, svåra förhållandena
kunde han på intet sätt finna sig tillrätta och de hade gift sig,
såsom hon yttrade, för att hon skulle bli i tillfälle att ”sörja för
honom någon smula”. De bodde såsom ”Zwangsmieter” hos en
gammal rik änkefru, som alltså av myndigheterna tvingats att
mottaga dem. De disponerade två rum med parkettgolv, men hade intet
kök. ”Var skall jag föda mitt barn”, ropade hon, ”var skall jag
koka åt barnet, tvätta åt barnet? Det får ioke komma. Jag har
längtat efter ett barn så länge jag levat, men nu får det icke
komma”. Då läkaren ryckte på axlarna och beklagade, att han sin
plikt likmätigt vore ur stånd att hjälpa henne, kom ett utbrott av
förtvivlan sådant han i sin praktik sällan bevittnat.
Hur vill man nu bedöma ett dylikt fall, som ju icke är enstaka,
utan lugnt kan multipliceras med miljoner? Låg det i samhällets
och sedlighetens intresse, att dessa båda unga icke kommo
tillsamman? Näppeligen. Men uppenbart var det deras plikt att icke
under dylika omständigheter sätta ett barn i världen. Antagligen
hade de också gjort sitt bästa för att undvika detta. Men då saken
alltså misslyckats, hade då denna deras plikt, att icke öka antalet
oförsörjda barn med ännu ett, plötsligen upphört och förvandlats i
sin motsats? Den som svarar ja på en dylik fråga låter helt visst
mera leda sig av sin känsla än av sitt förstånd.
Det faller emellertid av sig självt, att samhället då tillika borde
på allt sätt befordra kännedomen och spridningen av de
förebyggande åtgärderna — alltså ungefär motsatsen till vad det nu gör —
Jag erinrar mig ett fall, då en prästman, som på ämbetets vägnar skulle
uppmana en hustru, vilken ville skiljas från sin man, och som han personligen
kände, att fortsätta samlivet med mannen, med sänkt röst tillade; ”jag hoppas,
du icke är så dum”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
