Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problemen, en förträngning av perspektivet, en förgrovning av
nyanserna. Han vädjar till den primitiva människans käraste instinkter:
”Se här, vart utvecklingen och vetenskapen ha lett oss med sina
uppfinningar och påfund; allting har blivit invecklat och
oförståeligt; vi stå inte närmare sanningen, men längre bort från lyckan!”
Den reaktionäre är kulturhatare, han föraktar begrepp och
psykologiska distinktioner. Han tror varken på nya sjukdomar, eller nya
botemedel, han är homeopaten, som botar allt med piller. Den kur
han ordinerar är oftast religion. Tro, och allt skall ordna sig för dig.
Bry dig inte om samhälle och politik, det klarar sig ändå. Börja
med dig själv! Fräls din själ! — Och genom att vända verkligheten
ryggen, genom att stänga in sig i sitt rum och dra ner rullgardinen
får patienten äntligen ro — det är en ypperlig läkekonst.
Varför vända sig dessa profeter med förkärlek till folket? Helt
enkelt därför att folket är villigast att lyssna till sådana läror! De
bildade och besuttne behöva sällan religion för egen del, men de se
gärna, att folket får den — i stället för bröd. Den mättar en hunger,
som annars kunde bli farlig och besvärande, hungern efter skönhet,
komfort, hälsa, vetande. Tro passar folket bättre än vetande.
Den sista satsen är så genomgående i de reaktionära
predikanternas texter, att den kan tjänstgöra som signalement på typen. Och
man finner då att det är samma ull i ganska olikfärgade pälsar.
Hos oss är Ivan Oljelund lika reaktionär som Sven Lidman, men
farligare genom sin blandning av kritik och fanatism, av realism
och läseri. Hans skickligt markerade självständighet mot sekter och
partier har gett honom ett sken av yttre oberoende och inre frihet,
som duperat ganska klarsynta personer. Sina varmaste anhängare har
han naturligtvis vunnit bland teologerna och i den konservativa
pressen, men underbart att säga — även socialdemokrater, som inte eljes
låta narra sig av skyddande förklädnad ha tagit honom under sina
vingars beskärm. Troligen är det Strindbergsposen som narrat dem,
de ha kanske inte märkt, att det är den förbittrat reaktionäre
Strindberg efter den religiösa krisen, som är Oljelunds andlige lärofader.
Ingen kan heller förneka Oljelunds vitalitet, hans stils skärpa och
friska iakttagelse, lika litet som hans polemiska hänsynslöshet mot
personer eller snabba blick för mänskliga svagheter och lättpåverkade
massinstinkter. Men han saknar de intellektuella förutsättningar, det
osjälviska sanningsbegär, som en verklig folkupplysare måste äga.
Det är därför han inte får ignoreras, utan måste tas på allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
