Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”I ny jord” skildrar den unge revolutionärens fängelseupplevelse
och omvändelse. Det är en stark bok, ofta intensiv, alltid allvarlig.
Den saknar väl konstverkets helgjutenhet, men vissa brottstycken
ha formats med en personlig energi, som inte alla ”konstnärliga”
romaner uppnå. Stilen är ofta målande, men ibland hård och
splittrad. Här är det emellertid som psykologiskt dokument boken
intresserar oss.
Oljelunds omvändelse är den typiskt religiösa. Hans handlingsliv
har vållat honom bitter besvikelse, fört honom till ett fullständigt
nederlag. De idéer han kämpat för ha drivit honom i fängelse, till
yttre förnedring. Utan tvivel är det denna jagets fysiska och
psykiska kränkning, som gjort det starkaste intrycket på författaren;
några skymfliga episoder i fängelset bränna sig in i hans minne och
stanna också kvar i läsarens. Med verklig lidelse har Oljelund
skildrat cellens fasor: mörkret, ensamheten, — det pockande sexuella
begäret, överretningen, den andliga krisen, som följer allt detta i
spåren. Det ständiga återvändandet av samma gråa sinnesintryck sudda
ut hans känsla av rum och tid, cellen blir ett evigt nu, en levande
död, den växer ut till ett stickande vitt, som kastar sig över fången
likt en osynlig fiende, så fort han förlorar herraväldet över sin tanke.
Här ha vi alltså redan de krafter som förbereda frälsningen:
isoleringen från yttervärlden, den djupa besvikelsen över ett förfelat liv
(= ångern) ensamhetens ångest, fruktan och hjälplöshet. Det
stickande vita som överväldigande reser sig kring Daniel i cellen är
redan Gud.
De få yttre intrycken och ensamheten med böcker och tankar leda
också till en inre prövning, vilken givetvis först träffar de
föreställningar, som fört till olyckan. Så upplöser Oljelund de revolutionära
partidogmer, han tidigare predikat i sin tidning — de brista som
såpbubblor. Erfarenheter i fängelset hjälpa honom på traven, han
finner t. ex. att fångknektarna, som han därute i friheten betraktade
som kapitalismens lakejer, kunna vara både vänliga och hjälpsamma
människor. Det som förut varit hans livsinnehåll försvinner och
efterlämnar ett mörkt tomrum, som måste fyllas.
Fast han blivit oskyldigt dömd, fast han är fullt medveten om att
hela ”förräderiprocessen” var en juridisk parodi, en politisk
manöver, hyser han rätt ringa bitterhet mot sin orättfärdiga domare, ja
t. o. m. domen blir honom likgiltig. ”En allt förgiftande trötthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
