Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfara att vara medlemmar av icke-kroppsarbetareyrken, om
regeringen i fråga uppvisar en blandning av dessa element, likväl
företräda av kroppsarbetareorganisationer hävdade synpnnkter och
intressen. Man får då akta sig att tro, såsom det ofta ytligt och tanklöst
plägar antagas isynnerhet i borgerliga kretsar, att en
arbetareregering är någonting nästan självfallet synonymt med
socialdemokratisk regering eller kommunistisk rådskonselj eller vad nu i den vägen
man är benägen att tämligen löst kombinera. Inom Australiens
”Commonwealth” ha stater ofta och lång tid haft
arbetareregeringar, som visst icke behöva förses med citationstecken därför att
de faktiskt varit kemiskt rena från socialism även i en ytterst svag
svavellösning. Analogt härmed låter det sig kanske uppvisas
exempel på bonderegeringar — särskilt i gångna tider — vilka knappt
kunnat misstänkas för att ha omfattat eller representerat någon
agrarborgerlig ideologi, någon medveten strävan eller tendens av
sådan innebörd, ja som kanske icke ens haft en aning om någon
teori eller princip gynnsam för eller rent av tolkande de agrariska
samhällslagrens behov och önskemål.
Vid en samhällspol rakt motliggande den, där de kroppsarbetande,
löntagande massorna dväljas i sina behovsintressens,
ansträngningars och ansatsers mångfald av känslor och reflektioner, framtona
stundom rätt kraftigt och bjärt regeringar med dels en så
klasspräglad personalsammansättning, dels i sina aktuella program
givande ett sä pass oförtydbart uttryck åt strävanden, syften och
avsikter, som på arbetaresidan omedelbart uppfattas som
antipodiska, att de utan tvekan hallstämplas som kapitalistiska. Men även
i fråga om dem, liksom en arbetareregering icke axiomatiskt kan
betecknas som socialdemokratisk, gäller det att vara på sin vakt
mot en alltför schematisk distinktion, i det man icke utan vidare
kan påstå vare sig att en borgerlig regering nödvändigt är
kapitalistisk eller att en kapitalistisk regering lika nödvändigt täcker
totaliteten av borgerliga intressen och ideologier. Finna vi bänkade vid
statschefens rådsbord jorddrottar, industrichefer, bankchefer, d. v. s.
en regering, som till sin sammansättning och i sina tillkännagivna
riktlinjer och syften icke det minsta beslöjar sig som en exponent
för agrar- och industrikapital, så råder ingen tvekan om
benämningen ”kapitalistisk”. Men en viss osäkerhet i fråga om namnval
inställer sig, då en icke-arbetareregering saknar en så utpräglad
social skiktfärg eller skiktkaraktär. De begreppsmässigt skarpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
