Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konturerade socialskikt-ministärerna höra nu till undantagen. Den
borgerliga sidans långt framskridna politiska differentiering,
varunder både kunna tänkas och även faktiskt åvägabringas en
mångfald kombinationer än i höger-, än i vänsterriktning, motverkar i
viss mån, stundom rätt kraftigt uppkomsten av ”block”, och enligt
vad erfarenheten hittills ger vid handen är en kort livslängd i
allmänhet tillmätt blocken; mer tillfälliga, yttre förhållanden
sammansvetsa dem; när trycket giver efter, försvagas och upplösas de;
ännu vågar väl någon knappast påstå, att en fullt fast och varaktig
blockbildning gentemot arbetarepartier kan bevisas vara möjlig i en
fullt konsekvent genomförd form; det kan så mycket mindre vara
fallet som ännu helt nyligen existerat blockbildningar, där
socialdemokrati och borgerlig vänster samverkat. Det är ett kapitel, som
de senaste sex årens talrika kombinationer och experiment i så gott
som varenda stat tillföra ett belysande, men samtidigt svårutrett
material, vilket likväl inbjuder till en säkerligen givande och
tacksam undersökning. Därvid bör då även beaktas frågan, i vilken
utsträckning, under vilka sociala situationer, under vilka yttre och
inre risker för en nutidsstat, i vilka sammanstötningar av
intressefaktorer de borgerliga partierna gentemot arbetaresidan känna och
finna en blockbildning sinsemellan lämplig och möjlig eller olämplig
och otänkbar. Om ensemblen av arbetarepolitik står sällsynt
homogen, om vad man benämner proletärisk klassmedvetenhet i själva
förhållandenas särskilda skärpning finner ett starkt stöd för
proletärisk kraftkoncentration och en principbetonad taktik, som t. o. m.
kan bli smeksam mot ideologiens ”framtidsmusik”, så ligger däri ett
starkt motiv för borgaresidans partier att draga sig samman, även
de, inom musselskal, som det då passar förträffligt att även låta
pärlemorskimra i ”principers” färger och glans. Kortligen: tingens
utveckling och de politiska partiernas hållning, betraktad som en
seismografs utprickning av styrkan i det sociala underlagets lugn
eller skakning, vila eller oro, beror på faktorer, som ligga i och för
sig utanför programmen, ehuru de mätas och jämföras med dem.
Om däremot — numera så litet sällsynt, att förhållandet närmar sig
regel — arbetareklasser i sina politiska expressioner uppvisa en
differentiering, som når upp till borgarsidans benägenhet för söndring,
för uppdelning på konservatism och liberalism, så finns där genast
frestelsen — kanske stundom en ömsesidig frestelse — att gruppvis
för längre eller kortare tid suspendera ”klassgränsen”, att driva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
