Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230 ö; N. CARr.BSON .
i centrum sträcker sig detta oerhörda komplex av stadssamhällen
två och en halv sveneka mil i alla riktningar, d. v. s. en diameter
av 5 ä 6 svenska mil anger den tätt bebyggda ytvidden av den
brittiska metropolen. Det förefaller dä nästan axiomatiskt att ett sådant
samhälles kommunikationer icke längre kunna utlämnas åt den
riskabla hasarden av akuta konflikter, utan att det allmänna måste
få en fast hand över en den viktigaste funktion antingen i form av
direkt regi eller en betryggande kontrolL
Även denna konflikt liksom övriga ofta svårartade fall av bro på
den engelska arbetsmarknaden sedan årets början ställer då i bjärt
belysning först och främst behovet av en fast, absolut arbetarepartiets
majoritet i underhuset, men även om denna kunde vinnas, skymta
sorger och bekymmer för denna majoritets sammanhållning just
dår-för att de stora fackförbunden bilda huvudstocken och den
finansiella ryggraden för ett arbetarepartis politiska kraftutveckling, och
därför att deissa förbund bygga på en traditionell autonomi, bäras i
sina aktioner av en stark känsla av rätt till självständigt handlande,
om än sedan tju^ år de fackliga allianserna och ur dem
framsprungen centralisation alltmer sätta sin prägel på rörelser och
taktik inom den engelska arbetarevärlden. Eedan sådana betraktelser
av faktiska förhållanden peka ofortydbart pä vikten av att
arbetare-pjtrtiet förvärvar sig en fast, behärskande position i parlamentet,
oin det medels, en riksstyrelse ur sin mitt skall kunna följa sina
egentliga intentioner, hävda sina och sina kommittenters synpunkter
och till en arbetareregering helt till gagnet, ej blott till namnet,
lämna den skolade o<?h skickliga personal, som dessa hårda och
vanskliga tider kräva, Pet kan ju icke döljas, att Macdonalds kabinett
vid fyllandet av sin maktpåliggande uppgift som ett världsväldes
ledande ”Council” belastas m^ ett dubbelt ansvar, dels ansvaret
gentemot borgarepartier, som när som helst kunna sammangadda sig
till en fallande majoritet, dels ansvaret gentemot orga,niflierade
arbetaremassor, yi^ka vart ögonbliek under vacklande konjunkturer
måste manas till själybehärsäqxing och k^jjlblodighet. Knappt i
fantasien kan man föreställa si^ ett borgerligt kabinett utsatt för
ett sådant prov — att nu icke även påpeka att skådespelet samtidigt
är den engelska arbetar^klassens debut som regeringsparti under ett
oprövat slaig av utpräglat trepartisystem, till sin sociala botten och
konsistens fyllt av vida skarpare motsättningar än då långt tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
