Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetareekgering och abbetskonfliktér 235^
ring legat bättre till; alldeles som Lloyd Georges skattelagar för
femton år sedan stötte på ett obevekligt motstånd i överhuset, skulle
naturligtvis en dylik proposition ha haft svåra hinder att övervinna,
så mäktiga intressen som stå bakom en världsstads
kommunikationsväsen, men tiderna ha dock förändrats och den stora publiken är
tvivelsutan mera mottaglig nu än förr för uppslag och lösningar i
sådan riktning. Londonkonflikten har emellertid varit ett ytterst
komplicerat fall, mer komplicerat än den för en tid sedan bilagda
järnvägskonflikten. Eegeringen tvingades navigera försiktigt i
parlamentet för att icke stöta för huvudet sin liberala voteringsresetv
och å andra sidan söka underlätta snarast möjliga uppgörelse mellan
bolagen och de strejkande. Det gällde att vinna icke bara dagar
utan även timmar i betraktande av att ”den tredje parten”,
allmänheten, d. v. s. en världsstads av de interurbana
kommunikationerna i högsta grad beroende sju miljoner invånare, kunde genom
trafikens inställande vållas de största förluster av olika art. Det
var och det kunde åter bli en dans på glödande järn mellan
konservativa ”dilhards”, tveksamma liberaler ooh en orolig allmänhet å ena
sidan och å andra sidan hetlevrade element på arbetaresidän. Det
gällde att i parlamentet lugna känslorna med hänvisning till extra
åtgärder att hålla trafiken i gång utan att utsättas för beskyllning att
hjälpa bolagen, det gällde att samtidigt ute i Londons böljande
människohav jämka och sätta förhandlingsmaskineriet i gång. Å
ena sidan riskerna för en arbetarer^erings fortbestånd. Å andra
sidan risken att framkalla en pessimistisk eller rentav fientlig
stämning bland en del av de samhällslager, från vilka samma regering
utgått och som man icke har råd att deprimera eller förlora under
tidsförhållanden, som lätt kunna kasta England åter ut i nya val.
De av bolagen erbjudna lönetilläggen skulle ha åsamkat dem en
merutgift av 220,000 pd. Personalens lönekrav skulle ha ökat
driftkostnaderna med 350,000 pd. Bolagen förklarade, samtidigt med att
de syntes obenägna för en l^ationell centralisering av driften, att de
med sitt anbud gått till yttersta gränsen för sina budgeters
belastning. Man har av konflikten fått ett starkt intryck att Londons
kommunikåtionsväsén är övermoget för någon form av statlig eller
kommunal drift. Statlig drift dtuUe därvid kunna motiveras med
stadens exceptionella betydelse i alla tiders hittills största
handelsimperium. Den är detta imperiums hjärta, där ett avstannande av
blodflödet verkar förlamande utåt all världen. Erån Charing Cross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
