Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Karleby, Nils: »Samhället»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 nils kableby
arten skild från andra band av ekonomisk natur, vilka såsom
förpliktelser äv olika slag mot gångna och kommande generationer
påvila den nu levande.
Den klassiska liberalismens principförsvar för kapitalräntan var
just det, att den vore ersättning för arbete och uppoffring, som den
ursprunglige "spararen" ålagt sig. Kapitalräntan var för denna
uppfattning en metod att tillförsäkra arbetets frukter åt dem som
arbeta, vilket visar hur olika innebörd ett slagord kan ges. Karl
Marx bestred naturligtvis icke människans förmåga att med sitt
arbete verka utöver sig själv, ehuru han å andra sidan icke såg något
samband mellan kapitalräntan och detta förhållande och icke — lika
litet som den moderna ekonomiläran — däri såg någon
rättsmotivering för densamma. Hans kritik inriktade sig såsom en satir över
robinsonaderna om den flitige fiskaren, som sparade medan de andra
åto upp vad de fingo, ooh som därför blev kapitalist. Han visade,,
att "sparsamheten" i verkligheten varit mindre idyllisk och
möjliggjorts genom en hänsynslös exploatering av andra. Detta berör
emellertid icke problemets kärnpunkt. Det förskjuter blott
diskussionen. Hade icke i verkligheten alla de uppsparade kapitalen först
varit inkomster av företagararbete och speglat det olika värdet av
olika insatser i samhällsekonomin? Och vem sitter till doms över
ett tidevarvs sätt att värdera sådana? Om de stora inkomsterna
möjliggjorts genom politisk maktställning, ändrar detta ej saken.
Sådan maktställning beror från marxistisk utgångspunkt på verklig
ekonomisk betydelse. Både den och de ojämna livsvillkoren (t. o. m.
då det gällt en så krass form som slaveriet) ha av marxismen
be-stämt förklarats historiskt berättigade, d, v. s, på sin tid nödiga för
samhällsutvecldingen. Satiren öyer de liberala robinsonaderna träffar
alltså på intet sätt kärnpunkten i det kvistiga avvägningsproblem,,
som här föreligger.
I själva verket har Marx aldrig givit sig in på detta. Det sanuo^
lika är, att det icke existerat för honom. Det framträder nämligen
icke, så länge man blott opererar med begreppet "samhället". Ty
det är ju klart, både att "samhället" alltid ordnat och nu ordnar
det ena och det andra, och att det även framdeles skall så göra. Det
är först i det ögonblick, man slår sönder begreppet samhället och
börjar titta på människorna, som det uppkommer.
Ej heller har Marx mera speciellt givit sig in på det med det nus
nämnda sammanhängande problemet om avvägningen i stort mellan^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
