Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Händelser och spörsmål - Ombytta roller - Rent bord i försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:2o0 händelser och spörsmål
Att företa en detaljerad granskning av valutgången ställer sig ytterligt svårt
då de borgerliga partierna flyta in i varandra utan några fasta gränser. I stort
sett torde emellertid röstförlusten för nationella blocket, om man till detta
hänför den vänstra flygeln av centern, som brukat stödja nationella bioekets
politik, ej varit framträdande. Liberalt kan man kanske uppskatta dessa
par-tiei-s sammanlagda röstsiffra till inemot 4 milj. eller ungefär lika mycket som
år 1920. På de utpräglade högerpartierna torde dock ej komma mer än 250
mandat av de 584, under det att socialisterna, de socialistradikala och
sociai-republikanerna tillsammans förfoga över något mer, eller omkring 275 mandat.
Kommunisterna ha erhållit 26 mandat och de återstående komma en del
gränsgrupper till godo, som väl måste anses stå den borgerliga vänstern närmare än
de avgjort högerfärgade republikanerna. Vid 1920 års val avgåvos 2 milj.
röster för radikalerna oeh 1,725,000 för socialisterna. Nu ha dessa tillsammans
erhållit omkring 4 milj. röster, möjligen något mer, av vilka socialisterna minst
kunna räkna sig 1.5 milj. till godo. En del arbetarröster ha otvivelaktigt gått
till kommunisterna, för vilka avgivits omkring 850,000 röster, men åderlåtningen
har ej varit så stor som man av splittringen kunde befara.
Men även om högern fortfarande är stark i Frankrike har valutgången gjort
en fortsättning av nationella blockets politik omöjlig. Det har framhållits, att
man i dessa val ej hade rätt att se en dom över Poincarés utrikespolitik, att
val striden helt och hållet utkämpats på inre frågor, särskilt skattefrågorna. Det
kan nog ej bestridas att de impopulära skattereformer Poincaré tvangs att
genomdriva varit den faktor som starkast bidragit till vänsterns framgång. Men
att helt och hållet isolera de inrikespolitiska problemen från den utrikespolitik
som gjort dem brännande är fullständigt oriktigt. I socialisternas valkampanj
har det mest framträdande draget varit oppositionen mot Ruhrpolitiken, vars
olyckliga verkningar i så hög grad gått ut över franska folket självt. Sin
stora betydelse för utrikespolitiken sakna valen icke heller. Man torde lugnt
kunna säga att de beteckna den avgörande vändpunkten, det definitiva avsteget
från den politik, som fick sitt mest markanta uttryck i Ruhr ockupationen. Dess
misslyckande var påtagligt, redan innan Poincaré fälldes, ooh mycket tyder på
att han själv var beredd att pröva nya vägar. Men Poincaré var alltför djupt
engagerad i Ruhr för att kunna rädda Frankrike ur den dilemma, han försatt
det i. Den uppgiften måste övertagas av nya män, som ej ha satt sin
personliga prestige på spel i Ruhrpolitiken och kunna räcka handen till samförstånd
med hopp att frammana en god vilja i Tyskland.
Rent bord ^^^^ sagt sig vänta men kanske de flesta hoppats skulle kunna
/ föfsyärs ^^ ^^^ faktum. Riksdagens båda kamrar ha stannat
i olika beslut rörande försvarets organisation, och då inom
ut-Trägän. skottet en majoritet för sammanjämkning inte kunnat bildas, har
frågan för denna riksdag förfallit och blir i stället med all säkerhet det stora
stridsämnet vid andrakammarvalen i höst.
Resultatet kan förefalla egendomligt, då önskningarna om en lösning redan
nu varit så starka inom nästan alla partier och då man från snart sagt alla
håll förkunnat sin villighet till en uppgörelse ’’i samförstånd". Regeringen
själv hade ju bildats med den uttryckligen förklarade avsikten att lösa försvars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
