Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Händelser och spörsmål - Rent bord i försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelser och spöesmal 253
frågan i samförstånd med alla goda krafter i landet. Dess proposition var
inte lagd som ett extremt högerförslag utan avsåg tydligen att utgöra en
samlande medellinje. Ä andra sidan läto socialdemokraterna sig inte förtröttas i
att upprepa, att deras ståndpunkt, inom försvarsrevisionen och i
riksdagsmotionen, bestämdes av en önskan att samla alla dem som verkligen åsyftade en
väsentlig minskning av militärbördorna, och att de fördenskull avstodo från att
framföra krav, som närmare skulle ha anslutit sig till den egna
partiuppfattningen. Att slutligen mellangrupperna voro böjda för ett avgörande nu,
har på intet håll betvivlats. Och likväl...
Förklaringen kan ju synas enkel nog. Alla ha sagt sig sträva efter en
lösning i samförstånd och alla ha sträckt sig ett stycke andra till mötes, men
själv-övervinnelsen har inte varit tillräckligt stor, man har vägrat att gå så långt
ifrån de egna linjerna, som skulle ha behövts för att göra en överenskommelse
möjlig. Då riksdagen gjort rent bord, skulle detta alltså ha sin grund i det
relativt objektiva förhållandet, att partiernas uppfattningar verkligen legat sä
långt ifrån varandra, att en kompromisslösning inte synts dem godtagbar,
åtminstone inte i den nuvarande situationen, med andrakammarvalen omedelbart
förestående. Hur mycket riktigt denna förklaring än må innehålla ifråga om
vissa grupper inom riksdagen, så ger den i alla händelser inte hela gåtans
lösning. Då hr Tryggers regering nu får uppbära både hån och klander därför
att den misslyckats i sin självtagna roll som fosterlandets räddare undan
av-rustningens makter, ha känslorna säkerligen till en del sin grund i övertygelsen,
att ett nederlag för regeringen inte från början varit oundvikligt utan vittnar
om bristande förmåga att rätt bedöma och utnyttja den föreliggande
situationen.
Det har inte kunnat undgå någon iakttagare, att regeringen under ärendets
sista skede visade sig beredd till mycket vittgående medgivanden åt det håll,
som brukar kallas mindre försvarsvilligt. Regeringens deklarationer i kamrarna,
då frågan slutgiltigt behandlades, kunna endast uppfattas som ett meddelande,
att ett beslut någonstädes i närheten av den liberala linjen vore regeringen
villig att medverka till. Den skarpa förkastelsedomen över utskottsförslaget,
d. v. s. socialdemokratemas ståndpunkt, var självklar. Men även de
frisinnades anbud avvisades oförtydbart. Lika oförtydbart hölls däremot vägen öppen
för en ^’borgerlig samlingkring den Hellbergska reservationen. Det är frän
denna utgångspunkt, som hela den av regeringen förda politiken förefaller
meningslös och ger anledning till de hårda omdömena om politisk inkompetens.
Ty fastän det i maj 1924 var uppenbart, att en riksdagsmajoritet inte stod att
uppbringa på den liberala linjen, så är därmed ingalunda bevisat, att försöket
skulle ha misslyckats, om det förberetts ett helt eller halvt år tidigare. Man
får nämligen komma ihåg, att det liberala förslaget inte i stort sett låg över
utan i vissa delar betydligt under den linje, för vilken såväl hr C. G. Ekman
fiom hrr Kvarnzelius och Bengtsson i Norup bundit sig inom försvarsrevisionen.
Även det frisinnade folkpartiet kunde säkerligen inte från början ha ställt sig
avvisande till ett regeringsanbud om samverkan för en reduktion av
militärbör-4orna, som gick längre än majoriteten inom försvarsrevisionen vågat föreslå.
Frågan om fyra eller fem arméfördelningar kunde av naturliga skäl inte ha
Tarit någon prestigefråga för det frisinnade folkpartiet, då Tcostnaderna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
