Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Händelser och spörsmål - Rent bord i försvarsfrågan - Regeringens ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 händelser och spörsmål
nämligen för partiets del ansetts representera ett maximum av militärbördor,
«om man dragit sig för att överskrida- utan att först genom valen ha fått ett
påtagligt bevis för att en kompromisslösning uppåt svarar mot stämningen ute
bland folket. Efter de frisinnades förklaring om det nu gjorda anbudet som
ett maximum och med hänsyn till deras villighet att i kostnader gå neråt synas
utsikter inte saknas för en lösning, som inte behöver innebära någon ökning
av de otvivelaktigt ganska tunga militära bördor, som även den
socialdemokratiska linjen måste anses medföra.
har inte kunnat undgå att bli föremål för en livlig diskussion,
sedan riksdagen gjort rent bord i försvarsfrågan. Att
regeringen lidit ett verkligen allvarligt nederlag i den fråga, som
den själv förklarat sig anse som den viktigaste och för vars lösning den offrat
^n hel rad andra hänsyn, är naturligtvis ofrånkomligt. Att den sålunda haft
fullgod anledning att gå, förnekas av ingen. Om den likväl stannar, får det
motiveras av de särskilda förhållanden, som skapas av andrakammai*valen till
hösten. Om 1924 inte varit ordinarie valår, hade regeringen inte rimligen
kunnat undkomma dilemmat: riksdagsupplösning eller avgång. Och
riksdagsupplös-ningen borde ha förefallit naturligast. Men en riksdagsupplösning våren 1924
med tvenne valkampanjer omedelbart efter varandra önskas ingenstädes, även
om man uttalar sina betänkligheter mot att låta de ordinarie valen för en hel
Tiksdagsperiod domineras av en enda fråga. De praktiska skälen tala avgjort
för att regeringens vädjan till folket uppskjutes till höstvalen. Men om
regeringen alltså tillsvidare stannar, får detta närmast anses vara att tillmötesgå
önskningar, som delas även av oppositionspartierna. Och svaret från dem borde
utan tvivel vara ett tack.
Det är emellertid inte omöjligt att ur det rent parlamentariska
betraktelsesättet hämta argument för omedelbar avgång. Dilemmat anses ofrånkomlige
även ett ordinarie valår. Men då riksdagsupplösning av praktiska skäl synes
otillrådlig, bör regeringen välja att gå. Det vill synas, som om regeringeii
redan tagit ståndpunkt och beslutat sig för att stanna. Det kan vara tillåtet att
ha olika meningar om huruvida detta är parlamentariskt eller ej. Och för den
som inte haft anledning att skaffa sig en mycket sträng och i detalj fixerad
parlamentarisk bekännelse, är det svårt att känna någon indignation mot en
regering som i detta läge tiger, eller mot en riksdag som samtycker. Det enda
man från riksdagspartiernas och då särskilt oppositionens sida måste kräva är,
att inte ens skenet finnes kvar av att regeringen sitter, därför att oppositionen
skulle vägra att ta det parlamentariska ansvaret för sina handlingar. De
partier, som fällt regeringsförslaget ha gjort det i full vetskap om de möjliga
konsekvenserna. Man kan inte tvivla på, att det inom riksdagen mer och mer
"blivit en stadgad uppfattning, att utvägen med expeditionsregeringar är av
ondo. Vilja partierna bevara sitt anseende få de lov att ta följderna av sina
handlingar, även när dessa följder kunna synas från parti-taktisk synpunkt
mindre behagliga. För socialdemokraternas del vågar man påstå, att denna
övertygelse är den allmänt härskande. Och det finnes intet skäl att låta bli
att utsäga vad som är.
Regeringens
stäiining
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
