Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Nothin, Torsten: Äldre tiders stora jordfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre tiders stora jordfrIga 261
rätta alla dess körslor/’ Maclean lät först avfatta sitt gods å karta.
De fyra byarna indelades å densamima i 73 farmar, vardera om 40
tunnlands areal och, så vitt ske kunde, i kvadratisk form. Mitt på
varje sådan ’kvadrat uppfördes, om toeläigenheten det tillät, bostäder
byggda efter samma plan. Omkring varje bostad inhägnades 2
tunnland till trädgård, raka vägar genomskuro fälten i alla
riktningar och var farm indelades i lämpligt cirkulationisbruk. Därefter
skiftades gårdens ägor; ’’men bönderna ville ej lämna sina nästen
De motsatte sig lantmätarens åtgärder. Maclean begav sig åtföljd
av några personer ut till bönderna samt bokstavligen ledde dessa
ut till de nya bostäderna. ’’Familjerna följa efter under gråt ooh
jämnmer, ingen vill veta av den nya reformen oöh 19 bönder, som
egentligen ägde något, uppsäga sig genast till avflyttning. De ville
åtminstone hava utsikten att snart förbliva tiggare under en herre,
som följde gamla sättet."
Maclean, som till en början stämplats såsom en projektmakare,
hade dock tillfredsställelsen att före sin död se sina bemödanden
krönta med framgång. Allmänna författningar med påbud om
en-skifte utfärdades i början av 1800-talet. Såloinda utkom den 31
mars 1803 en förordning angående "ägors fördelande i enskifte och
utflyttningar från större byalag i hertigdömet Skåne". Påföljande
år utkom en dylik förordning om enskiften i Skaraborgs län och år
1807 aitfärdades en allmän enskiftesförordning, som dock ej gällde
Finland samt Norrland ooh. Dalarna.
Emellertid visade det sig snart, att ett verkligt enskifte, d. v. s.
varje delägares samtliga ägor sammandragna till ett enda
ägoområde med åbyggnaderna centralt placerade inom detta, icke var
möjligt att åstadkoanma annat än å åkerslättema i Skåne och i
Skaraborgs län samt därmed likställda trakter. Man medgav därför först
att två och senare att tre ägoområden fingo utläggas till varje
delägare.
Författningarna rörande storskiftena ägde dock alltjämt bestånd
även i de delar av landet, där enskiftesförfattningarna voro gällande,
och byamännen kunde därför begära skifte efter vilkendera metoden
de önskade; storskiftet kom också att i landet i allmänhet bli den
vanligare skiftesformen.
Man hade emellertid fått klart för sig, att genomförandet av en
verklig jordsammandragning var en nödvändig förutsättning för
jordbrukets utveckling och för hela landets ökonomi. Det gällde
därför att söka åstadkomma en ny skiftesform, som kunde användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
