- Project Runeberg -  Tiden / Sextonde årgången. 1924 /
264

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Hedén, Erik: En svag fredsrörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SVAG FREDSRÖRELSE

NÅGRA OPASSANDE REFLEK’nONER.
För TIDEN av ERIK HEDÉN

rlOÅBSmmET AY VÄRLDSKRIGETS UTBROTT HAR
naturligtvis i Sverige givit anledning till vissa lovsånger
över den svenöka neutralitetspolitiken samt till utläggningar
om vår höga och de krigförande folkens låga moral. Ingendera
delen är på sin plats. Tvärtom borde det ’blodiga minnet hos oss föda
tämligen olikartade ref lektioner. Vi kunde t. ex. med fördel
reflektera en smula över den påfallande svaghet som utmärker den
svenska fredsrörelsen.

Det är iöke det minsta märkvärdigt att Sverige höll sig utanför
kriget. Vi hade ju icke den minsta anledning att lägga oss däri.
Det märkvärdiga ar att någon svensk över huvud kunde
ifrågasätta vårt deltagande, att kravet på ’’den modiga uppslutningen"
kunde vinna en ganska stor anklang, och att vänstern rent av måste
gå i ängslan för att vi, mot folkmajoritetens klara vilja, skulle kastas
i strid. Till lycka för demokratin ville storfinansen icke kriget.
Men den neutralitet som storfinansen önskade var en annan än den
folket behövde. Så fingo vi i över år uthärda den
Hammarskjöldska neutralitetspolitiken. Vårt folk underkastades en svältkur
som det instinktivt och med rätta kände vara onödig. Den
svältkuren var det rättvisa straff som högern pålade oss för vår
omanliga motvilja att låta slå ihjäl oss för tyske kejsarens skull.

Folket vet icke ens ännu, hur de styrande, de politiskt och
ekonomiskt styrande, buro sig åt. De politiskt styrande förbjödo de
krigförande makterna att betala våra varor med guld. Men de
ekonomiskt styrande lånade samtidigt Tyskland — däremot ingalunda
Ententen — goda svenska pengar för vilka det kunde länsköpa våra
varuförråd. På en sådan uppenbar partiskhet svarade naturligtvis
Ententen med avspärrning av varutillförseln västérifrån — och
det var endast i västern man hade några varor att avvara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 21 01:31:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1924/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free