Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Mogård, Bertil: Det nya avlöningssystemet för statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 BERTIL MOöÅrD
lön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kr. Någon annan
särskild ersättning utgår ej.
Det måste ju anses uppenbart, att en avlöningsreform, företagen
i enkelhetens och överskådlighetens intresse, ej gärna kan anse det
lämpligt att bibehålla provisioner och tantiemer såsom beståndsdelar
i vissa mestadels högre befattningshavares avlöning. I en sund
lönepolitik, som tillförsäkrar en befattningshavare ej endast en skälig
och säker lön utan även i fall av sjukdom eller dödsfall nödigt
underhåll, äga ej sportler existensberättigande. I stället kunna de
åstadkomma en på sakliga grunder alldeles obefogad differentiering av
tjänsteinnehavare. För telegrafdirektören i Stockholm uppgingo
sålunda inkomsterna av den s. k. telegramprovisionen år 1917 till det
ansenliga beloppet av kronor 22,400, avseende ersättning för viss
risk vid telegraminlämning m. m. Det var en utgift, som
statsmakterna kunde bespara antingen sig själva eller telegrafverkets kunder,
utan att härigenom något berättigat intresse led skada.
Sportelsystemet strider dessutom mot den viktiga grundsatsen i all
lönepolitik, att avlöning skall vara värdeuttryck för fullgjort arbete. I
regel torde det dock vara så, att sportelinkomsterna tillfalla den
lycklige ämbetsinnehavaren, medan arbetet åvilar underordnade,
vilka återigen få sin lön av staten.
En helt annan sak beteclma de förmåner av mindre värde, som
även enligt det nya avlöningssystemet beretts tjänsteinnehavare vid
kommunikationsverken. Sådana äro de i tämligen inskränkt
omfattning åt järnvägsmännen beredda fria resorna och varutransporterna
å statens järnvägar, förmånen för tjänstemännen vid telegrafverket
av nedsättning av abonnemangsavgifterna för telefon och för de
underordnade vid vattenfallsstyrelsen i begränsad omfattning av fri
elektrisk belysning. Dessa förmåner ha hävd för sig och åtnjutas
från det egna verket utan att medföra någon direkt kostnad för
detsamma. I många fall kunna de dessutom anses vara av betydelse för
själva tjänstgöringen. Dessa jämförelsevis obetydliga förmåner
räknas också helt utom lönesystemet.
Förhållandet är helt annorlunda med avseende till vissa fordom
utgående naturaförmåner, bland vilka den viktigaste var fri bostad
med eller utan bränsle. Förmånen av fri bostad kunde i regel ej
tillfalla samtliga inom ett verk anställda, varför ersättningar
ut-gingo till den personal, som själv måste hyra sig bostäder. Denna
hyresersättning beräknades till viss procent å lönen vid varje
ålderstillägg. Härigenom uppstod den ojämnheten, att den som uppbar
hyresersättning med varje ålderstillägg fick en löneförhöjning
gentemot den, som erhöll bostad in natura. Å andra sidan kunde en ännu
påtagligare orättvisa inträffa å orter, där den kontanta
hyresersätt-ningen även i dess högsta belopp ej var tillräcklig att täcka det
verkliga värdet av en bostad jämförlig med en av staten upplåten med
tillhörande bränsle. Härtill vore så att lägga den iakttagelsen, att
de bostäder staten alltjämt erbjuder befattningshavarna kunna vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
