Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Thörnberg, E. H.: Genmälen till professor Emil Sommarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genmäle till pbofessob ,emil sommabin 293
med tacksamhet av redaktionens benägna tillåtelse att omedelbart bemöta
professorn på åtskilliga punkter.
Den mest berättigade anmärkningen är utan tvivel den, att allt för ringa
uppmärksamhet ägnats åt det ekonomiska livets gestaltningar under tidemas
lopp. I denna — för övrigt grava — anmärkning måste jag finna mig; — det
gäller i all synnerhet tiden fram till 1700-talets mitt. Men samtidigt är jag,
desto bättre, i tillfälle att betona, att de av hr Sommarin påpekade utvecklings;
epokerna och händelseserierna äro i regel av mig berörda — låt vara, allt för
kortfattat och ofullständigt!
I stor utsträckning har jag använt den personliga eller individuella
behandlingsmetoden i stället för den analytiska — eller vad man på engelska kallar
"topical arrangement’ \ Från vetenskaplig synpunkt ger ovedersägligen den
förra metoden ett sämre resultat. Men, en annan fråga är, huru den senare
metoden skall kunna följas och leda till ett pedagogiskt tillfredsställande
resultat. I många fall erbjuder detta vanskligheter, som jag för min ringa del ej
anser mig kunna bemästra.
Min utgångspunkt var sir William Ashleys yttrande: ’’Sedan människorna
en gång började spekulera, har intet tidevarv saknat ekonomiska idéer". Detta
sökte jag bl. a. belysa med en liten notis om ekonomiska tankar, utsagda av
Kongfutse och hans lärjungar. Den notisen är bara en episod i min
framställning. Här vill jag egentligen icke söka ingå på något principiellt resonemang
gentemot hr S. Bara ett par ord I Om vi nu finna, att ekonomiska, politiska
eller allmänt sociologiska tankar, uttalade av t. ex. österns vise eller uttryckta
i lagsamlingar etc., ej innehålla annat än vad vi tycka vara naturligt, så är
detta näppeligen något skäl för att förtiga dem. Det har sin betydelse att
veta, att det naturliga skett. Ifall den grundsats, som hr Sommarin uppställer,
i allmänhet följdes — hur skulle det då gå med idéhistorisk forskning och
framställning i gemen? Och om jag säger, att i den eller den utsagan framskymtar
kvantitetsteorien, den eller den kapitalränteteorien eller någon annan modern
socialekonomisk teori — vad innebär det? Jo, en liten antydan om
vederbörande teoris förhistoria, dess genetiska gång.
Jag följer professor Sommarins anmärkningar i den ordning de äro
framställda. Och jag kommer då genast till frågan David Hume—Adam Smith. Det
är icke sant, att jag funnit Hume mera värdig titeln ’’nationalekonomiens
grundläggare" än Adam Smith. Det är alldeles omöjligt att läsa fram en
sådan mening ur vad jag skrivit. Jag säger, att få ha varit karakteristiken —
"nationalekonomiens grundläggare" — mera värdiga än Hume. Detta torde i
och för sig vara för mycket sagt, det medger jag. Emellertid tillägger jag
omedelbart (sid. 112): "Om han" — Hume — "absolut talat, förtjänar
den" — berörda titel — "är en annan fråga". Och ögonblicket efteråt (samma
sida) talar jag om Smith som "den klassiska eller liberala nationalekonomiens
grundläggare" — åt honom ägnar jag trettio sidor, åt Hume tre! Smith är
ju centralgestalten, till vilken jag oavlåtligen hänvisar. I sammanhang med
J. B. Say skriver jag (sid. 145) om Adam Smiths roll som "grundläggande, ej
fullbordande". Det är jag, som (sid. 119) använt om "Wealth of Nations"
uttrycket "sin vetenskaps mest betydande alster". Prof, Sommarin upprepar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
