Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Thörnberg, E. H.: Genmälen till professor Emil Sommarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 e. h. thöenberg.
de orden — inom citationstecken —; men han l&tsas icke om, varifrån de är o
hämtade I
Jag erkänner, att jag har inte med någon absolut säkerhet proklamerat, att
Adam Smith var nationalekonomiens ende grundläggare, att nationalekonomien
som vetenskap började med Adam Smith och egentligen med hans ’’Wealth of
Nations’’. Den åsikten har ju hävdats; den hävdas fortfarande. Men jag
tyckte, att jag borde taga lite’ försiktigare på detta ärende. Uppfattningarna
äro så skiftande. Gide och Rist, vilkas stora arbete för närvarande torde vara
den vid världens universitet mest använda handledningen i nationalekonomiens
dogmhistoria, starta med "grundläggarna" och hänföra till dem först
fysio-kratema för att sedan övergå till den store skotten. Caimes ställde på sin tid
Turgot vid Adam Smiths sida som grundläggare av den ekonomiska
vetenskapen. Och ett fyrtiotal av år därefter ger Schumpeter ungefär samma
uppfattning till känna, ifall jag inte allt för mycket missförstått denne ypperlige
österrikiske teoretiker. James Bonar, den utomordentlige kännaren av den
filosofiska litteratur, vilken under 1600- och 1700-talen inneslöt ansatser till
nationalekonomien, såväl som av Smith jämte den klassiska skolan i allmänhet, säger
(i "Philosophy and Political Economy", ny uppl. 1922), att Adam Smith ej
kan göra anspråk på att med sitt stora verk ha skapat det nationalekonomiska
studiet i England. Amerikanen Seligman, vilken såsom få andra nu levande
nationalekonomer äger förutsättningar att skriva sin vetenskaps historia,
förklarar (i företalet till sin edition av "W. of N.", 1910), att A. S. "varken är
grundläggaren eller fullbordaren av nationalekonomien". — Under alla
förhållanden — den, som gör gällande, att jag gett Hume företräde framför Smith
i nu berörda avseende, måste ha råkat ut för ett missförstånd.
Den skarpa anmärkningen mot teckningen av de två mäktiga
tankeströmningarna från den grekisk-romerska antiken — kollektivismen och
individualismen — gäller i främsta rummet den franske nationalekonomen Gonnard, vilken
jag uttryckligen refererar. Hans namn tyckes professor Sommarin ej ha
observerat. Och när jag refererat honom och därmed anslutit mig till honom, får jag väl
stå mitt kast. Jag ämnar komma tillbaka till detta i redogörelsen för de
sociologiska idéernas utveckling.
Det går emellertid icke an att underskatta betydelsen av den kommunistiska
planen i Platos "Staten", I detta "första och största sociologiska verk"
framställes ju den bästa samhällsordningen såsom förutsättningen för det bästa
livet. Privategendomen tenderade, enligt Plato, att behärska och förskämma
det politiska (och sociala) livet; så länge den i mera oinskränkt omfattning
existerade, kunde ingen ärligt och effektivt styrd stat vidmakthållas. Därför vart
den grad av egendomsgemenskap, som Plato tänkte sig, ett utomordentligt
viktigt, integrerande element i den bästa samhällsordningen. Samtidigt måste det
ihågkommas, att uppfattningen om individen såsom en del av en hel ordning
drevs till det yttersta just av Plato — jag refererar här Ernest Barker, vars
"Greek Political Theory" (1918) är ett av standardverken inom sitt område.
Utrymmet hindrar mig att utförligare återge vad W. Dilthey har att säga om
den sokratiska skolans statsvetenskap. Jag hänvisar prof. Sommarin till denne
särskilt auktoritative författares ’ ’Einleitung in die Geisteswissenschaften
(spec. sid. 226 o. f.). Här betonar emellertid D., hurusom Plato utrustade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
