Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Sommarin, Emil: Svar på genmälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 emil sommarin;
uti, att Th. släppt sammanhanget med det ekonomiska livets liistoria. Han
citerar Gonnard, Barker, Dilthey och Marshall. Sådan ar hans metod.
’’Uppfattningarna äro så skiftande." Om han citerade själva djävulen, vore hans misstag
ändå lika påtagligt. Att han glömt germanemas lidelsefulla individualism och gett
läsaren intryck av deras kommunism, söker han förneka, men förnekar
därvid sig själv, såsom läsaren kan övertyga sig om genom att slå upp artikeln
kommunism i andra upplagan av Nordisk familjebok, vars författare är E. H.
T (hörnberg). Säkerligen kommer den längesedan föråldrade och oriktiga
uppfattningen, som åter föres till torgs i nationalekonomiens historia, att rättas
i utkommande supplement till familjeboken. Härmed har jag belyst den
gravaste anmärkningen mot Th:s bok. Boken är helt och hållet byggd på, att
förkunnelserna äro många, men saknar förståelse för, att sanningen är en,
d. v. s. d^n saknar vetenskaplig anda. Den skiljer icke tankarna för att förklara
och upplysa. Därför har jag icke skrivit en recension utan en uppsats, för att
varna och rätta. Motivet har varit att skydda förståelsen mellan arbetarrörelse
och nationalekonomi, som jag fruktat skola undergrävas hos tänkande läsare
genom Th:s välmenta företag.
’ ’Den lilla notisen på 10—12 rader om Kongfutse’’ meddelas i arbetet under
dubbelrubriken "Forntidens ekonomiska tänkande", "Den ekonomiska
forntiden", och genmälets försvar finner jag därför brista i intellektuell moral.
"Världshavens frihet" av Hugo Grotius var en storslagen och
världshistorisk protest mot Spanien, och den borde behandlats i sammanhang med
mer-kantilismen, dit den i den ekonomiska historien hör, och även bör höra i
nationalekonomiens historia.
Att Adam Smith betraktade alla människor såsom tämligen lika, när de
födas till världen, var ingenting anmärkningsvärt, men väl det resonemang, som
han byggde på denna allmänna sanning, vilken för honom icke ägde den vikt,
den hade t. ex. för Owen. Det tjänar dock uppenbarligen icke mycket till att
diskutera ytterligare alla de punkter, som herr Th. upptagit till bemötande ur
min uppsats, vars innehåll torde vara tillräckligt klart.
"När jag i andra delen tecknar Agardhs miljö", är ett uttalande, som
måste komma mig att befara värre saker. Detta märkliga geni har ingen i
Lund hittills vågat ge sig på, emedan Agardhs forskning och verksamhet spände
över så skilda områden, att en framställning av dem ansetts erfordra samarbete
mellan vetenskai)smän av flera olika fack.
Säkerligen förstår en ojävig läsare, att min recension fått sin ovanliga form
icke utan anledning i dess föremål. När jag ansåg det vara min plikt att taga
bladet från munnen på detta sätt, förstod jag, att jag därmed riskerade
personliga obehag.
Herr Th. tröstar sig dock med, att andra recensenter säkerligen komma att
vittna om, att "uppfattningarna äro så skiftande".
Emellertid har H. C. Andersen även skrivit en saga om "Kejsarens nya
kläder".
Emil Sommarin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
