Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Undén, Östen: En kungsväg till fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 östen undén
något föremål, då den sysslar med dessa avtals innehåll eller med
skiljedomstolars och regeringars praxis vid uppgörelser av
internationella mellanhavanden ? Jo, naturligtvis — liksom då
civilrätts-vetenskapen sysslar med lagtolkning och utläggning av
domstolspraxis. Och är det inte av stor betydelse och av obestridligt värde,
att man har fått en ’’folkrätt", låt vara ofullständig i högsta grad,
jämförd med en stats inre rättsordning, men som dock eiibjuder ett
visst skydd mot en konsekvent våldspolitik från de starkares sida
mot de svagare? Svaret kan inte vara tveksamt.
Jag betonar ännu en gång, att det i mellanfolkliga förhållanden
liksom i inomstatliga ofta hänvisas till "rättvisa’’ eller "rättskrav"
i en vidsträcktare mening, ofta med naturrättslig bakgrund. Det
är av vikt, att de suddiga föreställningar, som så uttryckas, avklädas
sitt naturrättsliga hölje. Men varje hänvisning till "rätten" såsom
ersättning för våldet är icke uttryck för naturrättsliga idéer. Man
menar vanligen i all enkelhet, att man vill överenskomma om
skiljedom och förlikningsförfarande, d. v. s. om "rättsliga" medel för
tvisters behandling stater emellan. I denna betydelse kan det
naturligtvis sägas att freden skall byggas på rättens grund — utan
att däri finns en skymt av naturrättslig teori. Man måste vidare
under diskussionen om folkrätten skilja mellan området för erkända
folkrättssatser och det av folkrätten oreglerade området. En sak
för sig är, att gränsen mellan dessa områden är ganska vag och oviss.
Lundstedts sammanslagning av folkrättssatser i hävdvunnen
mening och varjehanda moraliska postulat eller naturrättsliga idéer,
som icke av någon räknas till folkrätt, framgår av vad han yttrar
om fredstraktaterna. Jag tror inte, att någon folkrättsman på
allvar menar, att dessa fredstraktater bygga på någon folkrättslig
grund. Det finns inga folkrättssatser, som reglera segrarens
ställning till den besegrade. Alltså befinner sig Lundstedt otvivelaktigt,
utan att han tycks ana det, i sällskap med så gott som alla
folkrättsvetenskapens idkare, när han säger att även en hur mycket som
helst modifierad Versaillesfred ligger utanför rättens råmärken.
Och i Versaillps-traktatens text motiveras t. ex. Elsass-Lothringens
återställande till Frankrike därmed, att Tyskland hade moralisk
skyldighet att gottgöra den oförrätt, som begicks mot Frankrike 1871.
Jag yttrar mig ej om denna motiverings art på annat sätt än att här
tydligen ej ifrågasättes tillämpning av någon folkrättsregel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
