Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - En amerikansk plan för fred och avrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en amebikånsk plan föe fäeö öch avrttstninö
I Sydamerika när det ratificerats av fyra stater i Sydamerika, av vilka en
är antingen Argentina, Brasilien eller Chile.
I Afrika och Oceanien när det ratificerats av två stater i Afrika och
Oceanien.
I fråga om de H. F. P. som efteråt ratificera fördraget, träder det i kraft
den dag ratifikationsinstrumentet deponeras.
Efter denna text följer i The New Republic en kommentar,
avtryckt ur samma källa, d. v. s. en småskrift utgiven av The Foreign
Policy Association, och författad av en medlem i kommittén under
samråd med övriga. Även denna kommentar har ett så pass stort
intresse, att den här återges. Den lyder:
Kommittén fann det genast uppenbart, att utgångspunkten för diskussionen
av problemet i Amerika grundväsentligt skilde sig från den i Europa vanliga.
I Förenta Staterna ligger tyngdpunkten i frågan om avrustning och
"bannlysning av kriget". I Europa, särskilt på kontinenten och alldeles särskilt nu
efter kriget skjutes frågan om den nationella säkerheten i förgrunden.
Den amerikanska kommitténs uppgift var att förena dessa två skiljaktiga
synpunkter och till slut utarbetades ett traktatförslag. Denna traktat, som
rådet nu delger de femtiofyra regeringarna inom Nationernas Förbund, erbjuder
för första gången i folkrättens historia en omfattande definition på anfallskrig
och förklarar samtidigt angriparen i akt.
Definitionen på angrepp är negativ. Varje stat som vägrar inställa sig
inför den permanenta mellanfolkliga domstolen, då den av en annan stat
anklagas för angrepp erkänner sig därmed vara skyldig. Svar måste lämnas inom
fyra dagar. I annat fall äro övriga makter fria att automatiskt tillämpa de
tvångsåtgärder som i fördraget äro förutsedda. Fyradagarsgränsen har inryckts
för att hindra en angripare från att fortsätta med krigsförberedelser allt under
det han bagatelliserar en vädjan till domstolen. Den tryggar sålunda
klagandena rätt. Domstolen uppfordras inte att avgöra politiska och icke rättsliga
frågor. Den har att avgöra, huruvida vissa tydliga handlingar ha begåttö
eller icke och huruvida de utgöra en kränkning av detta fördrag. För
att närmare bestämma detta slags handlingar skall en världskonferens
samlas med korta mellanrum och dess experter skola bilda en permanent
kommission.
Vidare har problemet om tvångsåtgärder tagits upp till behandling efter helt
nya linjer, som ioke binda något lands regering i vidare mån än dess egna
intressen föreskriva, och likväl skapas en tillräcklig påtryckning på angriparen
genom hotet mot hans affärsintressen.
Den nationella suveräniteten uppgives icke.
Inga trupper sändas utrikes för straffexpeditioner eller andra ändamål på
hemställan av något Förbundsråd eller annan utanför stående makt.
Tvångsförfarandet ligger helt på det ekonomiska området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
