Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Kautsky, Karl: Internationalens öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inteenationalens öden 327
den allmänna europeiska reaktion, som inte stannade utanför
Englands gränser.
Först i början på sextiotalet kan man åter iaktta en frammarsch
av proletariatet, som då i England redan skapat sig starka
fackorga-nisa/tioner» Just vid tiden för Intemationalens bildande upptog det
ånyo striden för rösträtten. Man kunde förmoda, att därmed skulle
den glänsande eliartistiska rörelsen leva upp på ett högre plan.
Grent-emot detta hade på den tid då Intemationalen bildades Europas
kontinent så gott som ingenting att uppvisa av arbetareorganisation
och massrörelse eller av framgångar för proletariatet. Det var
därför inte underligt, att engelsmännen blevo en förebild för
kontinen-tens arbetare.
Men detta dröjde inte länge. Redan 1867 fick den engelska
röst-räittsstriden ett resultat. Men bara ett halvt. Valreformen medförde
inte den allmänna rösträtten. Blott de bäst betalta arbetarna i
städerna fingo en röst vid valen.
Detta verkade ödesdigert på det engelska proletariatets
reformistiska inriktning. Eftersom man hade blick för endast de närmast
liggande fordelarna, kände sig de med rösträtt begåvade
samhällslagren helt till freds. De inte bara läto bli att bekymra sig om de
från rösträtten uteslutna massorna, utan skilde sig från dem i en
arbetararistokrati, som kände sig som en privilegierad klass och
försökte behålla sin högre ställning genom en skråmässig avskildhet
hos fackföreningarna från de oorganiserade ar»betarna.
Samtidigt mildrades klassmotsättninigama mellan
arbetarearistokratin och de besittande klasserna, isynnerhet som året 1847 hade
medfört frihandel, närmast billigare livsmedel och snart också, med
den överlägsenhet den engelska industrin då hade på världsmarkna-.
den, ett raskt uppsving i näringslivet, som gjorde det lättare för
företagaren att låta arbetarearistokraterna få något med av dess frukter.
Massan av de oorganiserade förblev i nöd, sjönk delvis allt
djupare. Men de voro lämnade åt sig själva oförmögna till strid. Men
massan av de organiserade, som själva uppnått allt vad chartismen
skrivit på sitt baner, som därutöver inte hade något ytterligare mål,
förlorade all politisk självständighet och föll in under den borgerliga
radikalismens ledning, vilken å andra sidan på grund av sitt engelska
särdrag kom arbetarna längre till mötes än den borgerliga
demokratin på fastlandet.
På så sätt började den engelska arbetarerörelsen efter
rösträtts-reformen 1867 att hastigt försumpas. Den reformistiska
begränsningen nådde där sin högsta höjd. Arbetarearistokratin inte bara
glömde sin solidaritet med de oorganiserade, lUtan t. o. m. i varje
särskilt yrke började de organiserade att tänka bara på sig själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
