Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Kautsky, Karl: Internationalens öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 KAEL kautsky
Inte praktiken utan tänkesättet skiljer alltid reformisten från den
revolxitionäre. Reformisten tänker blott på den närmast liggande
gripbara refformen, som under givna förhållanden är nödvändigast
och lättast uppnådd. Han tänker inte längre fram. Den
revolutionäre är däremot van att ständigt hålla för ögonen
totalsammanhanget i det samhälle, där han verkar» För honom kommer vid en
viss åtgärd inte bara de i rum och tid närmast liggande
verkningarna i betraktande. Han överväger inte bara om de för ogonblieket
gagna en krets, som ligger honom om hjärtat, utan hur de verka
på hela samhället och om de hämma eller befordra deiss vidare
utveckling.
I denna betydelse får man fatta satsen, att den engelske arbetaren
är benägen för en reformistisk åskådning och kontinentens för en
revolutionär. Det beror inte på deras önskningar utan är en följd
av den historiska utvecklingen.
III.
Trots sina reformistiska idéer voro de engelska arbetarna vid tiden
för Internationalens grundande i praktiken mycket längre hunna
än kontinentens arbetare. De voro som Marx sade deras
"pris-boxare’’. Under sega strider hade de erövrat den ena reformen
efter den andra och därigenom uppnått en ställning, som varje
arbetare på kontinenten måste avundas dem. År 1825 hade de lyckats
vinna strejkrätt för fackföreningarna, vilket möjliggjorde det stora
uppsving, som dessa visade från den tiden. År 1836 tillkämpade de
sig en nedsättning av tidningsstämpeln, som slutligen alldeles
avskaffades.
Samtidigt bildades i England världens första stora arbetareparti,
chartisterna, vars agitation blott gällde två ting: en valreform med
den allmänna rösträtten som huvudpunkt och vidare en
normalair-betsdag på tio timmar.
Det var mycket förnuftigt, att de koncentrerade hela sin styrka
därpå. Mer kunde man till en början inte uppnå, och redan detta
hade betytt oerhört mycket. Men det är betecknande, att massorna
i England inte ens i sina teorier kommo utöver de två punkterna.
EngeLs ansåg det redan 1845 nödvändigt, att den chartistiska
rörelsen fylldes av en socialistisk anda.
Men så gick det inte.
År 1847 tillkämpade de sig likväl tiotimmarsdagen åtminstone för
kvinnor och minderåriga från 13 till 18 år i textilindustrin, snart
också för andra industrigrenar. De rustade sig för att erövra den
allmänna rösträtten. Då kom 1848 junislaget i Paris och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
