Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Kautsky, Karl: Internationalens öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inteenationalens öden 329
mism som (sedan 1872) för de romanska Bakunisternas atasoluta
re-volutionism.
Marx var den ledande i den första internationalen. Hela sin kraft
ägnade han den. Dess väl genomtänkta ännu i dag viktiga resolutioner
och manifest från inauguraladressen till adresserna om kriget 1870
och Pariskommunen 1871 voro av Marx. Det var hans ande som gav
den betydelse. Och likväl stod han till slut mycket ensam inom den.
När 1889 den andra internationalen grundades, hade Marx redan
varit död i sex år. Men hans ande behärskade den mer än den första,
i vilken han personligen verkade, och inte minst på detta genom-^
trängande av marxistisk anda grundar sig det storartade uppsving
hos de kontinentala, särskilt de tyska arbetarepartierna under de
sista tjugufem åren av förra århundradet, som så märkbart avvek
från den tröstlösa stagnationen inom Englands arbetarevärld,
IV.
Likväl voro redan på den tid den andra internationalen
grundades, krafter verksamma, som skulle komma att röra om i det engeMa
träsket och spänna över den djupa klyftan mellan Englands och
Kontinentens arbetarerörelse.
Det hastiga uppsvinget i industrin utom England berövade snart
den engelska industrin dess överlägsenhet. Detta kände man
särskilt smärtsamt i England vid tiden för den långvariga depressionen
på åttiotalet. De engelska kapitalisterna visade sig allt ovilligare
att göra några eftergifter för sina arbetare och allt värre rasade
arbetslösheten i England. Fackorganisationernas inflytande blev
allt mindre. De visade sig oförmögna att på egen hand bli herrar
över de svårigheter, som döko upp. Den politiska aktionen som
komplement till den fackliga blev allt mer en trängande
nödvändighet och krävde allt starkare ett självständigt, av de borgerliga
partierna oavhängigt anbetareparti. Därjämte tordes man inte mer
lämna de oorganiserade åt sig själva. De blevo som strejkbrytare en
fara. Man måste låta skåskrankorna falla, öppna fackföreningarna
för de oorganiserade eller bilda nya för dem. De av Englands
arbetare och deras förkämpar, som trots de förhärskande reformistiska
idéerna nått fram till en vidare social uppfattning, till socialismen,
voro först i stånd att föi^tå den nya situationens krav och förfäkta
dem gentemot de förstockade absoluta reformistema. Socialisterna
blevo nu i England de soan föi^t insågo det i praktiken nödvändiga
och ivrigast kämpade därför. De fingo nu ledningen över massorna
i England genom den nya fackföreningspolitiken och det uppväxande
arbetarepartiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
