Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Lundstedt, Vilhelm: Sken eller verklighet i fredspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 VILHELM LUNIXSTEDT
Varje återstående invändning emot mig i Undéns uppsats utgör
endast ytterligare belägg för att han icke är fullt inne i vad frågan
här verkligen gäller. Nu hindrar mig emellertid det ’begränsade
utrymmet att fortsätta utredningen. Ett par saker må dock tilläggas. Jag
vill först uttrycka min förvåning över den av prof. Undén använda
rubriken, vars ironiska karaktär starkt understrykes av åtskilliga
gliringar i slutet av uppsatsen. Den titel jag givit min broschyr är
följande: ’ ’Vägen till fred. Revolution inom den rättsliga
föreställningsvärlden nödvändigMan skall vara förblindad av utanför
saken liggande synpunlcter, om man icke såväl av denna titel som av
hela innehållet i min skrift vill förstå, att den omläggning av våra
sociala föreställningar från vidskeplighetens mark till verklighetens,
för vilken jag strävar, endast är att betrakta som en, visserligen
absolut nödvändig, men icke desto mindre hlott första etapp pä vägen
till byggande av ett världssamhälle. Det är följaktligen intet annat
än goddag-yxskaft att såsom kritik emot mig framhäva, att ’’det
finns nog ingen kungsväg till fred, inte ens över naturrättens
ruiner", samt att det utöver av mig förordade strävanden "därjämte
fordras andra metoder: att organisera alla goda viljor etc."
Mfed sina försök att bagatellisera den praktiska räckvidden av mina
synpunkter och betydelsen av min kritik av den s. k. folkrätten torde
Undén icke kunna imponera på andra än sådana, som i allmänhet
låta sig ledas av maximen, att det mest kortsynta också är det bästa
och mest praktiska. Men det skall medgivas, att anhängarna av
sådana maximer måste räknas i stora tal. — Med allt erkännande för
det nyttiga i den verksamhet, som bedrives av och inom Nationernas
förbund, är det dock så, att denna verksamhet skulle bliva av en
annan betydelse, om man där hade blicken mera vidgad för vikten
av att gå till grunden med vissa frågor och icke nöjde sig med att
behandla dem efter gamla traditionella, faktiskt ohållbara
synpunkter. Därför att bakslaget på sådant tillvägagångssätt icke
omedelbart inställer sig, tror man, att det icke heller kommer att inställa
sig. Just för ögonblicket framträder icke den farligaste
orosanledningen för Europas fred. Spänningen mellan makterna synes
huvudsakligen borta. Man tycker, att allt låter ordna sig, visserligen
långsamt, men dock på bästa sätt. Detta är emellertid endast ett
sken, beroende på att ena parten ännu icke hunnit kvickna till och
resa sig så pass, att han öppet vågar visa tänderna. Så länge
situationen är sådan, kunna de falska rättsföreställningarna hävdas i
fredspolitiken till synes utan all skada. Men den tid skall komma,
då man bringas till insikt om, att därmed konsekvent och ihärdigt
bedrivits ett mullvardsarbete till hela den stolt uppförda
fredsbyggnadens undergrävande. Under hela denna tid, då man icke, tack
vare dess f. n. bristfälliga krafter, haft någon mera’ obehaglig
känning av • Tyskland, har man närt landet med ett gränslöst hat till
annan makt, ett hat som, när återhämtningens tid förlupit, skall
blossa ut i full låga och aldrig släckas, förrän man efter ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
