Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Carleson, C. N.: Excesser i revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 c. N. CARLESON
dess vilja, hans försök att i handling slingra sig undan vad han
högtidligt lovade och sanktionerade, då han behövde anslag av
parlamentet, hans förgripelser mot lagar och resolutioner och mot egna
stadsfästelser av parlamentsakter, hans åsidosättande av alla
parlamentets "petitions’’ anse de liberala historieskrivarna ha bragt
honom ut på inbördeskrigets sluttande plan. Bär var således
"excessen". Han fortsatte sedermera överträdelsen i ett flerårigt krig,
som var konungamaktens uppror mot ett parlament, vilket tvangs
att försvara sig mot en excess.
Sedan tärningen en gång var kastad, sedan det ödesdigert vädjats
till vapnen, då inträdde kriget. Denna händelsernas utveckling i
alla liknande saklägen skall städse upprepas. Revolutioner, drivna
till inbördeskrig, till kulornas "konversation", förvandlas från och
med detta ögonblick till rätt och slätt krig — och krig vore ju icke
krig, om icke excesser i och med dem vore det "normala" under den
tid de föras. Nutidens borgerliga generation borde därjämte så
mycket mindre förvånas över och så mycket mindre gällt skria om
revolutionära extravaganser som före de ryska och tyska
revolutionerna världskrigets uppbrytande av alla moralens och humanitetens
ankarfästen hade predestinerat en hänsynslöshet i valet av medel,
som väcker mångdubbel förfäran, när slagfälten förläggas inom en
nation själv, men fatalistiskt överseende betraktas som "krigets
lag", när medlen användas vid ett rikes gränser. De reaktionära
och konservativa åskådningarnas logik på detta område har alltid
spruckit och kommer alltid att spricka på den intellektuella och
moraliska motsägelsen mellan accepten på våldets växel utåt gentemot
andra nationer och förnekelsen i klump av våldets berättigande inom
staterna, i alla deras inre kriser. Ur denna motsägelse framväxer
hyckleriets salvelse över att revolutioner äro — revolutioner.
Härovan nämndes Milton. En av den engelska revolutionens
främste män, Cromwells utrikesminister, men ännu mer en av
världslitteraturens ypperste, en av de mest upphöjda andar, som någonsin levat,
John Milton, tog i en skrift allvarligt och djupt i försvar dödsdomen
över den menedige kungen och han utgav denna skrift för att
påverka en i denna punkt splittrad opinion. När våra högermän och
liberaler höra detta namn någon gång, böra de även erinra sig denna
skrift, som till äventyrs skulle kunna korrigera deras tämligen
ojusterade måttband på revolutionära företeelser. Och medlemmar av
"frisinnade folkpartiet", publiken omkring "Svenska Morgonbla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
