Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Carleson, C. N.: Excesser i revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXCESSER I REVOLUTIONER 355
Som en särdeles bjärt exponent för exeesselementet i revolutioner
betraiktas ju s. k. ’’kungamord’’. Om det nu är ’’kriminellt, så
är det under alla omständigheter i sitt samband med en folkresning
en politisk ’’förbrytelse", d. v. s. hör till en kategori av brott, som
plägar mätas med särskilda mått. Det anses nu på somliga håll som
en excess, såsom någonting alltid otillåtligt; av en annan part åter
försvaras dödsdom över en exmonark och hans avrättning som
vedergällning för en av honom begången "statsförbrytelse". Denna
ju-diciella akt, ju alltid sensationell genom sin relativa sällsynthet, har
i långliga tider framkallat bittra fejder mellan liberala och
konservativa partier och parter. Detta slags "bobjevism" har anor in i
grå forntid. Englands liberala historieskrivare t. ex. betrakta helt
visst 1688 års engelska revolution, där skuld- och ansvarsfrågan vad
monarken beträffar löstes med landsflyktens kappsäck i handen på
kungen och icke med skarprättarens bila, som en mera "anständig",
mer excessfri revolution. De ha emellertid även tvingats taga
ståndpunkt till 1640-talets "rebellion", till den långvariga kampen
mellan parlament och konungamakt och framför allt till skådespelets
slutakt — Karl I :s avrättning. I en av sina läsvärda essays,
nämligen i en skildring av Milton, berör den kände liberale
hävdatecknaren och politikern Thomas Babington Macaulay denna episod.
Han och hans meningsfränder erkänna kungens personliga heder,
hans som privatperson moraliska karaktär, de kunna tveka om
klokheten i att taga konungens liv, men, framhålla de, engelsk folkfrihet,
författning, självstyrelse och liberalism ha Cromwells "järnsidor’^
och "det korta" parlamentets "rundhuvuden" så mycket att tacka,
att skulden förskjutes till de intellektuella och konstitutionsmoraliska
faktorerna i fallet Karl den förste. "Vi ogilla", skriver Macaulay,
"Karls avrättning; icke därför att författningen befriar kungen
från ansvar, ty vi veta, att alla dj^lika maximer, hur förträffliga de
än äro, äro behäftade med undantag; ej heller emedan vi känna
någon sympati för hans karaktär, ty säkerligen skildras han i
domstolens utslag fullkomligt rättvist som "en tyrann, en förrädare, en
mördare och en samhällets fiende", utan emedan vi äro övertygade
om att åtgärden var mest fördärvlig för frihetens sak’’. Här i detta
citat från en av den europeiska liberalismens intellektuella,
kunskapsrika och vidblickande anherrar saknas ju varje tillstymmelse
till förhävelse över terror. Monarkens oklokhet och halsstarrighet
att vägra erkänna parlamentets rättigheter, att vägra böja sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
