Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag? (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var bller varannan dag? 391
en så lång väg, vore svaret givet, men även om procenten ej vore
större än tjugufem, syntes fog föreligga för att inte ställa en så
pass stor grupp barn i den nämnda mycket ogynnsamma
undantagsställningen.
Skrivelsen är undertecknad av biskopen med alla sex lektorerna
och betecknar halvtidsläs. ingens genombrott inom Linköpings
dom-kapitel, men den företer inte den segerrika motiveringen i dess
fulländning. Ty denna är ett verk av den långa och trägna mödan att
möta de många invändningarna, och det ser ut, som hade den i sina
huvuddrag kommit till ungefär så här:
Det var en stark önskan naturligtvis att få ha barnen hemma det
mesta möjliga. Men man kunde ju inte göra som zigenarna eller
cirkusfolket förr i tiden; det fanns en skolstadga med föreskrifter, och
för resten var det onekligen bra, att barnen fingo lära sig läsa, räkna
och skriva. Emellertid stod det någonting om ’’gles befolkning och
långa skolvägar’’, som kunde motivera en lindrigare skolgång.
Långa skolvägar? Det var inte så lätt att bestämma. Tog man till
för mycket, blev det ju ingen mening med det hela, och tog man till
för litet — det kunde man helt enkelt inte för skams skull. Och även
om man satte gränspålen vid 3 km., så riskerade man, att flertalet
lärjungar i vanliga fall bodde innanför den gränsen, och det komme
väl då att bli majoriteten, som bestämde skolformen. Men vägarna
i skolans närhet lågo inte som bonade golv; de kunde också vara
leriga och besvärliga. Och Vårherre slog inte någon särskild ring
kring skolan, som stängde för regn och oväder på 3 kilometers
avstånd. Nej, ville det sig illa, kunde man bli lika våt ’de sista tusen
meterna som under hela den övriga vägen. Varför skulle då bara
vissa barn vara lediga varannan dag? Och inte kunde man säga,
att det var rättvist, att de långväga barnen skulle få sin
undervisning alldeles söndertrasad av de andra barnens heltidsläsning. Vad
sammanhang skulle det bli i deras kunskaper? Den rimligaste
lösningen vore väl, som ju domkapitlet också säger, att hela skolan
finge halvtidsläsning.
Men det var någon, som tyckte, att en rättvisa som denna föreföll
besynnerlig: för att tjugufem på hundra inte kunna få den bättre
undervisningen, ger man alla hundra den sämre. Invändningar av
det slaget berodde emellertid på missförstånd. Halvtidsläsningen
var inte sämre än heltidslä^ningen. Tvärtom. Och den senare var
do!9SutQm i och för sig rätt tvivelaktig. I sin allbekanta agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
