Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Nordström, G. Hilding: Revolution och motrevolution i Ungarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 g. ntlmm nördström
perialistiska ideologien skulle stålsätta folkens moraliska kraft, hade
även i Ungam alstrat en till alla samhällsklasser utbredd
korruption, som neutraliserade effekten av regeringens och de bästa
folkelementens strävanden. Korruptionen hade icke minst trängt in
bland militären, som väl hade spelat en viktig roll vid själva
revolutionsverkets genomförande, men som icke alls var genomträngd av
demokratisk anda. Disciplinen hade undergrävts redan under
fältlivet och var nu totalt borta. När t. ex. en regeringsdelegation i
november skulle resa till Belgrad, kunde krigsministeriet, trots en hel
dags ansträngningar, icke uppbringa tolv man, som vore villiga att
skydda extratåget. Endast genom medgörlighet av soldatrådet blev
detta mobiliseringspröblem slutligen löst!
Medan regeringen brottades med jord- och militärfrågorna spred
sig den republikanska propagandan hastigt över landet. Inom
regeringen fanns tydligen ingen enhetlig stämning för republikens
införande, men situationen tillspetsades och manade till skyndsam
handling. Till den 16 november 1918 inkallades därför ett s. k.
utvidgat nationalråd. Detta proklamerade republiken.
Fredsfrågans ordnande blev den första proberstenen för den unga
republiken. Det skulle nu visa sig om Ungarn hade några frukter
att skörda av Kärolyis ententevänlighet. Å ententens vägnar hade
den franske generalen Franchet d^Espereys nästan blank fullmakt
att förhandla. Skarpa meningsmotsättningar trädde genast i dagen,
och någon enighet om den rätta demarkationslinjen kunde icke ernås
vid förhandlingarna med d’Espereys, vilken synes ha irriterat
genom sitt uppträdande ä la Napoleon. De förödmjukande freds- och
gränslinjevillkor, vilkas godkännande man påtvingade regeringen,
undergrävde densammas ställning och gav ytterligare näring åt den
sårade nationalkänslan.
Icke heller följde framgången regeringen, då den sökte lösa
jordfrågan genom latifundiernas uppdelning. Den var för sent ute, och
den saknade inre homogenitet med därav följande brist på politisk
slagkraft. Det partipolitiska underlaget visade sig lika bräckligt,
icke minst då det gällde den nödvändiga gemensamma aktionen för
att nå makten i landsbygdens kommunalförvaltning, nyckeln, till
makten i detta bondeland. I den högsta ledningen växte virrvarret,^
den viktiga propagandaapparaten fungerade otillfredsställande, och
allehanda skrupler förhindrade regeringen att sätta i gång med valen
till nationalförsamlingen. Kärolyi själv levde utan tillräcklig
kontakt med massorna. Inom regeringen vidtogs den ändringen, att
Kärolyi blev provisorisk president och att chefskapet för regeringen
övertogs av en allmänt aktad, av partipolitiken mindre bunden
ämbetsman, Berinkei, Därjämte inkallades en del andra politici i
regeringen.
Den annalkande katastrofen kunde likväl icke avvärjas. Den
materiella nöden växte, och tecknen på inre, andligt sammanfallande
framträdde med icke mindre tydlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
